Recension - Skiva
Det här var då en skiva jag aldrig trodde skulle spelas i min stereo. Det är något så, mig veterligen, ovanligt som ett
Gogol Bordello på svenska. Svettigt och neurotiskt på ett sätt som inte direkt lämpar sig för hemmabruk.
Jimmy Bussenius & Skurklandet är förutom ett roligt bandnamn, en konstellation med låtmakaren och sångaren Jimmy Bussenius själv i spetsen. En flitig herre som också har utformat det originella skivomslaget, startat bolaget Havet brinner, samt skriver noveller och poesi.
”Spår Noll” är en frisk fläkt av anti-konservatism. Det är folkrock med en dos klezmer á la Emir Kusturicas ”Svart katt, vitt katt”. Inte minst på bonusspåret
? ????? ???????. Orgel är verkligen ett alltför sällan använt instrument i vårt land. På skivan vidrörs också, inte minst i texterna, storheter som
Ebba Grön och storebror
Imperiet. Texterna ryms glädjande nog i konvolutet och är högst underhållande som enbart ströläsning. Till exempel en sådan sak som att låten
Svarta hål här åtföljs av tillägget ”synonymt med fimpade dagar i almenackan” (en medveten felstavning?).
Skivan är svängig och rätt rolig, men blir någonstans halvvägs lite tröttsamt. Som tur är finns också mer inbromsade låtar, men de är samtidigt inte lika intressanta. Den darrande sången blir också enerverande efter ett tag. Synd då skivan i teorin och på pappret är betydligt bättre. Jag ser framför mig hur Jimmy Bussenius & Skurklandet röner stora framgångar som liveupplevelse. I ett trångt tält på Malmöfestivalen kan jag se mig själv studsa i takt till en låt som
Lyckohjulet, men i stereon här hemma blir det däremot ett bestämt nej. Betyget hoppar ändå upp ett snäpp, mycket tack vare att skivan till viss del fyller ett tomrum i nutida svensk musik. Det är en alltför sliten fras, jag vet. Men ändå. Friskt vågat, hälften vunnet.

Kommentera
Jimmy Bussenius, 2008-10-16 11:52:58 (213.185.28.136)
Fina ord