Recension - Skiva
Engelska
Friendly Fires självbetitlade debut är en riktig dansgolvsplatta. Det är funkig discopop som gjord för att spelas på klubb, eller varför inte på en hemmafest när alla har druckit sådär lagom mycket och stämningen är på topp. Man har verkligen inte sparat på ljudfragmenten och öser på med blippbloppande, handklapp, koskälla, skärande gitarrer, mistlurar, calypso, episkt arenasound och bankande med diverse tillhyggen. Hela skivan ska ha skapats med det fantastiska instrument som i folkmun brukar kallas för laptop.
Det är också i fragment som skivan gör sig allra bäst. Kanske allra bäst i
Paris, som har en underbar refräng med vacker sång och en ljudmatta som skulle kunna vara signerad
My Bloody Valentine. Under
Jump in the pool rycker det i kroppen och låten får mig nästan att ställa mig upp och köra några snitsiga moves runt i rummet. Friendly Fires verkar ha haft väldigt roligt när de skapade skivan och de vågar verkligen experimentera och strunta i några givna strukturer.
Bland samtida akter ligger
Bloc Party av någon anledning närmast att dra paralleller till. Kanske beror det på drivet i en del låtar, kanske på sången som har flera likheter med Kele Okerekes. Å andra sidan tänker jag på
Prince emellanåt, och det är ju verkligen inte samma sak. Bra musik att dansa till är det hursomhelst. Skivan fungerar egentligen annars också, om än i mindre doser. ”Friendly Fires” är inget att sitta hemma och lyssna på i sin helhet. Det blir helt enkelt lite för mycket och många låtar är trots variationen alltför lika varandra. Men skivan lämnar mig ändå med ett leende på läpparna.

Relaterat
Reeperbahn Festival
Emmabodafestivalen 2010
Friendly Fires (2010-07-30)
Kommentera
Inga kommentarer