Recension - Skiva
Ken Susi från
Unearth står som producent på det här släppet. När jag intervjuade honom i samband med ett skivsläpp för några år sedan visade han prov på redigt dålig självinsikt och tycktes vara helt ointresserad av att göra ens en grund omvärldsanalys. Ungefär precis som hela den scen han och
Ligeia representerar.
Nu är väl Unearth i och för sig en aning hårdare än vad uppkomlingen Ligeia är, men rötterna finns i precis samma likformiga amerikanska musikkultur. På ”Bad News” låter de som en lite stelare variant av
Killswitch Engage eller
36 Crazyfists. Poser och stilar är bekvämt konstruerade in i minsta detalj.
Men för att sälja plattor måste man ju ofta snegla mot hitlistorna. Det räcker inte att som tidigare nämnda band bara skriva lättrallade metalhymner, skivorna ska gärna föregås av missvisande singlar av lugnare slag också. Ligeia har säkert spanat på förslagsvis
Stone Sours framgångar med
Bother och
Through Glass och gör ett eget försök till ballad i ömkliga
Heroin Diaries och även om
Johnny Cash till omfånget är en ganska hård låt, nog fan låter det som om
3 Doors Downs megahit
Here without you smugits in i refrängen.
Ligeia leker metalcore med snaskiga breakdowns och konstruerade refränger och drömmer i
I’ve been drinking om att det fortfarande är 1999 och
Linkin Park stod på tronen genom att infoga scratching. Jänkarna tar till alla upptänkliga trix för att lyckas och tycks inte reflektera över någonting. Vad som är de dåliga nyheterna i detta? För en framåtskridande musikscens skull att det faktiskt låter riktigt bra.

Kommentera
Inga kommentarer