Recension - Live
Eftersom
Tiamat är ett av de band som fick mig att börja lyssna på dödsmetall över huvud taget hade jag kanske orimligt höga förhoppningar på deras framträdande på Metaltown. Det var heller aldrig någon tvekan huruvida jag skulle se Tiamat eller
Cavalera Conspiracy som domderade på festivalens största scen.
Bandet inleder konserten med
It´s Raining Dead Angels från senaste plattan ”Amanethes”. Redan här börjar undertecknad ana oråd, då framförandet i det stora hela är väldigt tamt och avslaget, bortsett från refrängerna som lovar en ljus fortsättning. Mycket bättre blir det dock aldrig, till stor del på grund av den nonchalanta inställning bandet tycks ha. Dessutom är det svårt att utröna gitarrerna ur ljudbilden, som till största del domineras av trummor, en grötig kombination av gitarr, bas och keyboards och då och då även sång. Dock försvinner Johan Edlunds djupare register i ljudgröten vilket gör hits som
Brighter Than the Sun och
Cold Seed till några av konsertens lågvattenmärken. Framför allt den förstnämnda går knappt att känna igen då inte heller refrängerna kunde fylla låtens stora skor. Dags att lägga in den undersköna kvinnosången som backtrack kanske?
Tiamat är ett band som bygger mycket på stämning och atmosfär, och förutsättningarna att uppnå detta under konserten är mycket goda. Det är intimt i tältet, det är mörkt och bandet understöds av en snygg ljusshow men på grund av nonchalans, likgiltighet eller vad det kan tänkas vara slarvar bandet bort stämningen. Det känns lite dumt att säga det om veteraner som Tiamat, men det kanske är läge för dem att kolla in exempelvis
Cult of Lunas recept för stämningsskapande.
Kanske beror det på för högt ställda förväntningar, kanske på en dålig dag från Tiamats sida. Kontentan är i alla fall att konserten inte alls tillfredsställer mig, bortsett från det att jag äntligen fått se Tiamat.

Relaterat
Årets bästa 2012 enligt Jesper Robild
House of Metal 2012 i bilder (del två)
Kommentera
Inga kommentarer