Recension - Skiva
Inte mycket nytt har hänt sedan den genomträliga debuten ”Unreal”.
End Of You tragglar fortfarande olidligt ospännande gothrock på ett omisskännligt finskt vis. Det enda utstående den här gången är att de ger sig på
Tina Turners Bond-hit
Goldeneye med ett inte helt värdelöst resultat.
Vad jag begripit har den här orkestern firat stora triumfer på hemmaplan. Den största anledningen jag kan se till det är att finnarna, precis som vi svenskar, gärna håller sina egna om ryggen. Utanför hemlandets trygga famn lär inte mycket finnas att hämta. Det finns alldeles för många band av den här typen i världen. Band som spelar en aning för inställsam rock utan det där lilla extra.
Visst finns det positiva saker att lyfta fram från denna bandets andra fullängdare. De har exempelvis putsat bort de värsta
HIM-komplexen som hemsökte debuten. Men det gör inte ”Mimesis” till någon vidare kul skiva. Efter de två inledande semihitarna
Better God och
You Deserve More är det väldigt skralt med gott material.
Musiken släpar sig fram alldeles för långsamt bakom de stämningshöjande (i alla fall till en början) keyboardmattorna och Jami Pietilä strävar efter att låta så där läskigt gothsvår. Hur jag än vrider och vänder på plattan kommer jag inte fram till något annat än att den är alldeles för långtråkig.
Där kommer
Goldeneye in som en skön höjdpunkt. Det är en bra låt, det vet vi redan från början och i händerna på End Of You blir den inte alls särskilt tokig. Det leder mig till slutsatsen att det egentligen inte är finnarnas pryl det är något större fel på, utan att det är låtmaterialet de handskas med som är alldeles för medelmåttigt för att imponera.

Relaterat
End Of You (2006-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer