Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dark Age
Minus Exitus, 2008
Skivbolag: Remedy Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-02-23
Hemsida: www.dark-age.eu

2002 års ”The Silent Republic” var ojämn med ruggigt höga toppar och dess självbetitlade efterföljare som kom 2004 var tvärtemot, jämn utan något som riktigt stack ut. Bortsett från den hejdlöst fåniga dvddokumentären ”Live, so far” (tro mig, fula tyskor i string, torftiga tyska fylleskämt och svajig tysk handkamera är ingenting ni vill uppleva) har Dark Age på ett eller annat sätt alltid handlat om kvalitet. De är doldisarna som aldrig fått något egentligt erkännande, men som träget kämpat på och gjort det bra.

”Minus Exitus” fortsätter på den inslagna vägen. Det är fortfarande väldigt kvalitativ metal det handlar om och i botten ligger den stämningsfulla mjukisthrash som blivit signifikativ för bandet. Inte ens ett sådant här gäng undergroundtyskar tycks dock helt ha undgått trendens vind. Visst har duktige brölaren Eike Freese alltid trallat rent i några spår, men den här gången tar hans skönsångarambitioner steget fram i varje låt.

Jag ska inte säga att det låter dåligt, No way home är exempelvis en lysande låt, men Freese gör sig bättre när han skriker med pondus. Och även om Dark Age bitvis briljerar kan jag inte låta bli att tycka att utvecklingen är lite tråkig. I ett musikklimat där nästan alla numera kör med skönsång tappar bandet lite av sin särprägel, det som verkligen är Dark Age, när de låter sig svepas med av trenden.

Om det beror på en längtan efter en välförtjänt framgång som aldrig kommit eller något annat har jag ingen aning om, men faktum är att den lilla kursändringen gör att Dark Age aldrig når längre än till trean den här gången heller. ”Minus Exitus” är kvalitativ och klart hörvärd, men hade kunnat vara så mycket bättre om Freese bara skrek lite mer. Den sköna Dark Age-prägeln finns kvar, men den har blivit en aning naggad i kanten. Till ingen nytta, tyskarna kommer inte bryta igenom med den här skivan heller.