Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Boy Omega
Hope On The Horizon, 2007
Skivbolag: Glitterhouse
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-02-13
Hemsida: www.boyomega.com

Jag hade en svår Kristofer Åström-period för några år sedan, en god vän till mig introducerade mig till den sanslöst själsligt gripande ”Northern Blues” och sedan var jag fast. Efter att ha plöjt genom hela katalogen kunde jag konstatera att det blir nog inte så mycket bättre än så här, men det blir det ju alltid förstås. Men just då var det, det bästa. Under en av mina nästintill dagliga insurfningar på herr Åstströms website snubblade jag så över namnet Boy Omega, tydligen skulle de två ner och spela tillsammans i Tyskland någonstans. Om Kristofer Åström har valt att åka på turné med en snubbe som kallar sig för Boy Omega, då måste det ju vara bra tänkte jag och kollade upp detta genast. Jag fann:

… att bakom namnet Boy Omega döljer sig en man vid namn Martin Henrik Gustavsson och att karln är ett geni. Ett produktivt geni dessutom. Två egna skivor, en turnéskiva, en splitskiva med bland annat just Kristofer Åström, en 60 spelningar lång turné och lite gästspel hos andra artister hann Gustavsson med bara under 2006. Imponerade! Och mitt uppe i allt detta hittade Boy Omega tid till att spela in ytterligare ett album, ”Hope On The Horizon”, som såg dagens ljus 2007.

Man skulle lätt kunna tro att ”Hope On The Horizon” skulle vara något av ett hafsverk, en produkt enkom för att Martin Gustavsson skulle kunna fortsätta rida på den framgångsvåg han påbörjade 2006. Så är inte fallet kan jag upplysa herrskapet om. ”Hope On The Horizon” är en gediget genomarbetat platta och frågan är om Boy Omega någonsin har låtit så här bra. Eller bra och bra, känslomässigt relevant skulle jag kanske hellre beskriva det som. Ni vet sådan där musik som genomborrar de hårda benen i bröstkorgen för att nå rakt in i hjärtat och sedan bosätta sig där.

Produktionen är grym, att introducera Phil Spectors ”Wall of Sound” till melankolisk popmusik skulle kunna gå käpprätt åt helvete, men inget kan gå fel när det ligger i händerna hos Boy Omega. Den enda invändningen jag har är, vilket utan omsvep kan härledas till min inledning, att sången påminner väldigt mycket om Kristofer Åströms sätt att sjunga. I en sämre variant. Det hela balanserar väldigt mycket på en knivtunn egg, egentligen är det inte uteslutande kvalitén på sången som är den väsentliga i Boy Omegas musik, det är musiken och känslan han förmedlar. Men i mina öron är även sången ett instrument, finns det något område där Boy Omega skulle kunna utvecklas så är det inom sången, allt annat är så nära perfektion det går att komma.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner