Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

The Tarantula Waltz
S/t, 2007
Skivbolag: National
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2007-11-27
Hemsida: thetarantulawaltz.com

”Folk oroar sig för ungar som leker med vapen och tonåringar som tittar på våldsamma videor; vi är rädda för att de ska uppgå i någon sorts våldkultur. Ingen oroar sig för ungdomar som lyssnar på tusentals - bokstavligt tusentals - låtar som handlar om brustna hjärtan, människor som ratas och lider och våndas. De olyckligaste människor jag känner, i romantiskt hänseende, är de som är mest förtjusta i popmusik; och jag vet inte huruvida det är popmusiken som förorsakat deras olycka, men däremot vet jag att de har lyssnat på sorgsna låtar längre än de har levt olyckliga liv.”

Nick Hornbys träffsäkra betraktelse här ovan kommer från hans överlägset bästa bok ”High Fidelity”, och det är ju så det är. Du blir oftast inte glad av att lyssna på popmusik, det är bara att acceptera det. Så mamma, om du läser det här: var glad för att du inte vet vad musik egentligen handlar om. Skivan i fråga är nattsvart - The Tarantula Waltz gör mig olycklig.

Markus Svensson, drivande kraft i denna olyckliga vals, tillägnar fullängdsdebuten till sin far som gick bort 2001, 50 år gammal. Jag vet inte hur hans far dog, men nog är detta en bidragande orsak till all den ångest som Markus presenterar i sina texter som i många fall skrevs runt faderns död. Rent musikaliskt är det tillbakahållet utan stora gester. Det är dock i de mer bombastiska ögonblicken som detta band verkligen visar vad de kan, då de med intensiva trummor och rivande gitarrer får det att kännas som om de har försökt slita ut sina hjärtan för att åstadkomma denna blandning av svensk americana à la Christian Kjellvander och Jeff Buckleys dramatiska utrop.

I rekviemet He was found in the garage tänder det till som allra mest och när slutraderna “Goodbye world/spread my ashes in the wind/or leave me hanging with this filth/I don’t care/I don’t mind” sjungs är det inga vackra bilder som jag ser i mitt huvud. Tyvärr känns albumet i övrigt ojämnt, som så många andra debuter. En högre lägstanivå hade fått upp betyget ett snäpp.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner