Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Pain
Arvikafestivalen
2007-07-14
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: www.pain.cd

Några sekunder in i inledande Same old song, strax efter att en väldig backdrop hissats upp till tonerna av ett mäktigt intro, smäller Peter Tägtgren alias Pain av en bomb som sprider röd konfetti i luften. Det sätter på något sätt standarden för hela konserten. Pain är hårt och rakt på sak, men samtidigt väldigt mycket party.

Några låtar in i framträdandet öppnar sig himlen och ett ösregn modell större börjar vräka ner över Arvika. Delar av publiken väljer att fly fältet och lämna Tägtgren med band åt sitt öde, men majoriteten väljer ändå att stanna kvar. De blir rikligt belönade. ”Va fan ska det regna när vi spelar för?....men det skiter vi i” konstaterar frontmannen och fortsätter att leverera svängig discometal.

Setlistan är blandad, med en del låtar från nya plattan ”Psalms Of Extinction”, men mestadels gamla klassiker. Öppnaren Same old song är förstås lysande och samma omdöme gäller för End of the line som även den avverkas i ett ganska tidigt stadium. Tägtgren tycks vara i väldigt god form och sångrösten har nog knappast låtit bättre. Han både sjunger och skriker på ett respektingivande sätt och lyfter låtarna till en ytterligare nivå. Även hans medmusikanter tar för sig ordentligt och röjer runt som tokar när Tägtgren själv är naglad vid micken.

Regnet vägrar att ge med sig, men Pain är outtröttlig och belönar dem som stannat kvar hela vägen med en refrängstark avslutning. On and on får det att rycka i benen på många och i första extranumret Bitch skrålas det för fullt bland åskådarna. När den för dagen helt svartklädde frontmannen sedan stegar fram till mikrofonen och på sin säregna dialekt konstaterar ”sätt på den jävla mobiltelefonen nu då” vet precis alla vad som väntar. Det välkända introt startar och bandet brakar löst i en hårdhänt version av hitlåten Shut your mouth. En lysande avslutning på en konsert som infriade alla på förhand högt ställda förväntningar.