Recension - Skiva
Det är möjligt att den här musiken var ondskefull och gav kalla kårar under 80-talet. När kidsen i ärlighetens namn inte hade särskilt mycket att jämföra med och när utbudet inte var ens i närheten av lika enormt som idag. Men att under andra hälften av 00-talets tio första år marknadsföra
Bewitched som just ondskefulla blir bara fel. Ungdomarna som inte var med frÃ¥n början kommer skratta, det enda jag hör pÃ¥ âSpiritual warfareâ är lam musik.
För vad Bewitched handlar om är smygande black metal mixat med tidig
Slayer-thrash. Ljudkvaliteten är i paritet med Ã¥rtiondena musiken hämtat sin inspiration ifrÃ¥n. Det lÃ¥ter burkigt, tamt och ungefär lika klent som Slayers skivor länge gjorde (oavsett vad en enigt hjärntvättad hÃ¥rdrocksmaffia pÃ¥stÃ¥r). Det är möjligt att âSpiritual warfareâ hade framstÃ¥tt i bättre dager om den begÃ¥vats med en modernt uppdaterad produktion, men pÃ¥ nÃ¥got sätt känns musiken lika daterad som ljudet.
Och det är sÃ¥ Bewitched vill ha det. Gänget som har hela sju skivor pÃ¥ sitt samvete sedan 1995 vill Ã¥teruppleva svunna sekel och tycker förmodligen att den bästa musiken gjordes dÃ¥. BakÃ¥tsträvande kan vara okej, men Ã¥r 2006 är musikstilen inte alls lika ond och farlig som när den bröt igenom och det gör det hela lite fÃ¥nigt. De enda som verkligen kommer uppskatta âSpiritual warfareâ är de som var med när det begav sig pÃ¥ riktigt.
I brist på riktiga musikaliska höjdpunkter kan vi i alla fall njuta av en låttitel som
Fucked by fire och den skönt mässande röst som smyger sig in i titelspåret. Där låter faktiskt Bewitched någorlunda onda. Alltid något!

Kommentera
Inga kommentarer