Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Tim Neu
If u let me go (CDs), 2006
Skivbolag: SonyBMG
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-03-21
Hemsida: www.timneu.com

Namnet Tim Neu passerade förbi i periferin någon gång i höstas när det blev klart med en förbandsspelning åt Ed Harcourt på Kägelbanan i Stockholm. Sedan har det ångat på, många och namnkunniga är de som förutspått ett kommande genombrott detta år för Tim Neu. Bland annat räknas den forne Busty-medlemmen till en av årets så kallade Gonnabes, en samling artister som varje år förutspås en lysande framtid. Förra årets samling inkluderade Frida Hyvönen, Jenny Wilson, Laleh och Shout Out Louds. Det finns fina traditioner med andra ord.

If U Let Me Go är alltså första singeln från det kommande debutalbum som når skivdiskarna inom kort. Som singel känns den precis som just en singel. En lättillgänglig, lugn och vacker ballad av plockande gitarrer, vackra körer och stråkar där också Tim Neus nästintill viskande smekningar till ord får ett stort utrymme. Ett subtilt litet kärleksbudskap ryms också inom detta lilla mjuka skal till låt. Trots att Tim Neu begåvats med en underbart vacker röst känns det ändå som om något håller det hela tillbaka. Eller kanske mer att rösten inte används till hela sin kapacitet i miljön den nu befinner sig.

Singelns andra spår These Ends ligger inbäddad i en helt annan atmosfär. Där If U Let Me Go är vacker och skör är These Ends mörk och svävande mystisk. Här används rösten nästan uteslutande som ett slags kommentatorspår till musiken. Tim Neus nu mer mörka och förmodligen medvetet onyanserade röst ligger som en påtaglig men ändå avlägsen mörk sinnesstämning låten genom. Även om jag fortfarande tycker att känslan av återhållsamhet finns kvar även i denna låt känner jag ändå att det börja närma sig. Det finns en mer påtaglig närvaro vilket också lämnar en förhoppning om vad som förhoppningsvis komma skall.

Chanserna att If You Let Me Go kommer att plockas upp av radiostationer lite varstans i landet måste ses som ganska stora, låten har en sentimental potential helt klart. Men personligen hoppas jag att fullängdaren kommer visa mer av den potential som fortfarande ligger fastlåst och undangömd i ovanstående låtar.