Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kristian Anttila
Popruna 2003 -2013, 2013
Skivbolag: Birds Will Sing For You Enterprises
Av: Anna Enkvist
Publicerad: 2013-11-29
Hemsida: www.kristiananttila.com

Jag har nog aldrig riktigt uppskattat samlingsskivor, mest för att mina favoritlåtar tenderar att falla bort. Så även i detta fall, vart håller Paris hus? Medan jag lyssnade på detta album funderade jag många gånger över om det inte är så att samlingsskivorna spelat ut sin roll. Det är inte det minsta krångligt att själv fixa en best of-spellista där varenda en av våra favoritlåtar får trängas med varandra. Så behövs verkligen samlingsskivorna? Och visst finns det väl bättre och roligare sätt att delge fansen och andra nyfikna några fina b-sidor än via ett samlingsalbum?

Men om man bortser från det - Kristian Anttila är alltid Kristian Anttila.

Det här är högkvalitativ svensk radio- och skvalpop hoppressad på ett dubbelalbum där såväl gamla som nya singlar trängs med b-sidor. 10 år har gått och det här är det sjätte albumet som Kristian matar det svenska popfolket med. Även om inte riktigt allt låter som det gjorde 2003 är det fortfarande mycket som inte har ändrat sig. Allt går i samma glada, medryckande stil och texten sjungs fortfarande med den där kaxiga ärligheten och med de där karaktäristiska betoningarna som har blivit ett av de tydligaste kännetecknen på Kristians låtar.

Skivan är uppdelad så att de gamla singelsläppen finns med på den första skivan medan b-sidor och bland annat den nya singeln Säg nej till mig finns att höras på den andra. Och det är nu man tydligt märker att valet av singlar var bra val för den andra skivan är tung att ta sig igenom i jämförelse med den första skivans popeufori. Men trots det är ”Popruna” en helt okej sammanfattning av karriären hos en de mest kreativa hjärnorna inom den svenska popen.