Recension - Skiva
Konceptet att vara en tight kärna av musiker som skapar musik (här framförallt representerad av Lasse Thomasson) för att sedan låta ett koppel av sångare/sångerskor kliva in och svara för det vokala är välbeprövat och fungerar påfallande ofta. Bitvis även här på ”Don't Forget To Breathe”.
Firma Thomasson/Pär Berglund skapar nedtonad rockmusik med åtminstone en halv sula rotad i country och kikar minst lika mycket på P4-pop och den typen av mogna tongångar. Det handlar om behagliga kompositioner som inte sticker ut på något vasst hittigt vis utan snarare skapar en skön ljudfond att vila öronen i.
Sju olika vokalister har därtill använts för att garnera skivan. Risken finns alltid att det blir splittrat, men det sker aldrig här. Faktum är att framförallt många av de kvinnliga rösterna påminner mycket om varandra och gör att låtarna smidigt krokar i varandra utan att det uppstår några frågetecken.
Sen är det förstås så att vissa bitar är vassare än andra i ett sådant här sammelsurium. Inledande
No Summer Without You där tyska
Sonja Hewer luftar strupen är riktigt snygg och likaså applåderar jag glatt
Anything där det är
Jenny Fall som står för det vokala. Det är snygga, enkla poprock-låtar. Som starkast är
Bus Stop Dreams emellertid i
Come Together där
Andreas Lundgren luftar en skönt raspig
Tom Waits-pipa. Det är därtill en dramatisk bit med mycket känsla.
Däremellan hinner ensemblen förstås med en hel del utfyllnad också, men som helhet är ”Don't Forget To Breathe” ändå en ganska angenäm bekantskap.

Kommentera
Inga kommentarer