Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

All The Saints
Intro to Fractions, 2012
Skivbolag: Souterrain Transmissions
Av: Thomas Jonsson
Publicerad: 2012-02-06
Hemsida: myspace.com/allthesaints

Jag har hela tiden trott att kampen om vårens bästa oväsen skulle vara en batalj vikt åt Earth och Sleigh Bells. Så dyker plötsligt Alabamatrion All The Saints upp med sitt andra album "Intro to Fractions" och ger sig in i leken. Visserligen är All The Saints på många sätt väsensskilda från Earths dronemetal eller Sleigh Bells cheerleaderinspirerade popexplosioner, men de tre banden förenas på det sätt de kombinerar det öronbedövande vildsinta med något inbjudande och tillmötesgående.

All The Saints visar upp en träffsäker mix av introvert psykedelia, små utsprång av Nirvana-aggression, surfrock och solvarma melodier, allt filtrerat genom ett flor av skrapig lo-fi. Sångaren och gitarristen Matt Lamberts drömskt släpiga röst är föredömligt lågt mixad och hittar en självklar plats i mixen utan att skugga resten av bandmedlemmarna. All The Saints är ett utmärkt exempel i likhet med just Nirvana på hur mycket oväsen en bra trio kan göra och hur mycket låtarna växer när man låter lite luft och tomrum komma in i produktionen. Sällan hör man också ett band med en lika demokratisk ljudbild, mycket passande i det här fallet eftersom alla bandmedlemmarna tillför så mycket egensinne. Handen på hjärtat, hur ofta tänker man egentligen att ett band har en grym basist?

Någonstans kring sista tredjedelen av "Intro to Fractions" börjar skivan trampa lite vatten, absolut inte för att det saknas idéer utan för att det helt enkelt känns som tre låtar för mycket. Det är det enda som hindrar mig från att sätta ett högre betyg, men om man väljer ut några av de bästa låtarna, förslagsvis öppningsspåret Half Red, Half Way, blytunga Poly Daughters, monotoniutrbrottet EIO eller det minimalistiska mellanspelet Sunk Hill så borde det göra susen för vilken spellista som helst.