Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Flytten till ett musikaliskt himmelrike

Antalet konserter man kan gå på per år är faktiskt inte bara beroende av hur stor plånbok man har. Var i världen man är bosatt spelar minst lika stor roll.

Det har länge varit en stor dröm för mig att någon gång i mitt liv bo i London. Redan vid mitt första möte med staden stod det klart. ”Det här är den perfekta staden att bo i”, tänkte jag. Först och främst för att det är en fantastisk stad, så klart. Dessutom har jag nog alltid varit något av en anglofil (”anglofil är en person som inte är engelsk, men har ett stort intresse för den engelska kulturen - till exempel språk och dialekter, idrott, musik, film, mat, kläder eller andra kulturyttringar”, enligt Wikipedia), så därigenom kändes valet av den brittiska huvudstaden ännu mer självklart.

Det var dock ingen av dessa anledningar som bidrog allra mest till att jag kände ett sådant stort sug att lämna lilla Karlstad för enorma London. Och tro det eller ej, men det var inte ens det faktum att fotbollsklubben i mitt hjärta har sin bas i staden, som var mest avgörande.

Nej, efter att ha bott i Karlstad i 22 år har jag blivit trött på att alltid behöva färdas de dryga 25 milen till Göteborg respektive 30 milen till Stockholm för att se en spelning med ett band utan lokal anknytning till Värmland. Okej, nu överdriver jag lite. Vi har haft Bob Dylan på besök i Karlstad på senare år, liksom Motörhead, Elton John och ett flertal andra välkända, internationella och svenska akter. Allt som oftast krävs det dock att man planerar noga och ser till att man har kommit ihåg att ta ledigt från jobbet eller skolan och har bokat ett hotellrum, så att man verkligen kan åka till Stockholm och se favoritbandet.

Efter att ha varit Londonbo i en dryg månad nu, har jag insett att verkligheten är en helt annan här. Här kan man spontanköpa biljett till en Iron & Wine-konsert med fyra dagars varsel och sedan ta tunnelbanan på konsertdagen och stå framför scenen inom en timme.

Här i London får man inte bara förmåner som att det är betydligt lättare att planera och ta sig till konsertlokalerna. Här är utbudet av spelningar så stort att man måste försöka hålla i plånboken och sålla och prioritera lite bland alla de spelningar som man skulle vilja gå på. Som Karlstadbo får man däremot vara oerhört glad om man får se ett riktigt bra band vart tionde år (återigen lite överdrivet, men ni fattar), utan att resa tre-fyra timmar.

Nu är det ju som tur är så att vi har ganska fina traditioner med festivaler i Värmland. Så under somrarna får vi ta igen lite av det vi har missat under resterande delar av året. Arvikafestivalen har gått i graven, men tidigare Karlskogabaserade Putte i Parken storsatsar nästa år och flyttar till ”metropolen” Karlstad. Så lagom till att jag återvänder till min hemstad, väntar en riktig musikfestival i Karlstad. Tråkigt för Karlskoga givetvis, men oerhört positivt för Karlstad. Och även om Karlstad aldrig kommer kunna matcha en storstad som London sett till konsertutbud, så ser jag faktiskt fram emot att få komma hem till min trygga hemstad igen. Så småningom.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Erik Högkvist 2011-11-03

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner