Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Staind
S/t, 2011
Skivbolag: Roadrunner Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-09-13
Hemsida: www.staind.com

Det var ett skälvande nytt millennium, mumsiga hångel i gymnasiefestsoffor och It's Been Awhile som klistrig fond till alltihop.

Några år senare var det minst lika mumsiga sommarhångel mellan otaliga Lucky Strike-cigaretter och So Far Away som feberhettande soundtrack i bakgrunden.

Staind hade under sin riktiga glansperiod en förmåga att limma sina superhits tätt tillsammans med glada minnen, men bjöd samtidigt också på en och annan riktig fläskläpp till melodi, inte minst på 2001 års ”Break The Cycle”.

Inte mycket har hänt sedan dess, visst amerikanerna har fortsatt att släppa skivor, men hur många har brytt sig nämnvärt om releaser som ”Chapter V” och ”The Illusion of Progress”? När man på sjunde långköraren, självbetitlade ”Staind”, dessutom försöker knyta ihop säcken med en ny balladhit i Something To Remind You blir det bara beige.

Dessförinnan har gruppen dock bjudit på ett riktigt styrkebesked och visat att man inte alls ska räkna ut dem än. Visst, det låter väldigt mycket jänkarrock så som den gjorde när Staind tillsammans med Nickelback och ett gäng ytterligare orkestrar firade monstruösa triumfer strax efter millennieskiftet, daterat och ofräscht skulle nog många säga. Men gruppen gör det med stor finess och har dessutom tagit ett kraftigt steg tillbaka mot hur man lät i inledningen av karriären.

Det innebär ett betydligt hårdare Staind än vad vi kunnat höra sedan ”14 Shades Of Grey” gjorde supersuccé 2003. Aaron Lewis sitter fortfarande på en förförisk stämma av guld, men vågar här skrika ut lungkapaciteten betydligt flitigare än vad han gjort på tio år. I Wannabe blir det rent av nu-metalsväng som för tankarna till Korn. Daterat och ofräscht, säkert, men fruktansvärt bra. Det ettriga gitarrliret och hetsiga trummandet i Now är skivans höjdpunkt. Här lyckas Staind förena sin läskigt snygga melodiska sida med en klädsam aggressivitet och jag kan inte göra annat än applådera. Av helt andra orsaker än nostalgi.

Om jag varit gymnasist eller nybakad student idag hade jag minst lika gärna hånglat och rökt rock'n'roll-cigaretter till Wannabe och Now som till It's Been Awhile och So Far Away när det begav sig. Det säger ganska mycket.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner