Recension - Skiva
Jag begrundar albumtiteln och tittar jämförande upprepade gånger på skivomslaget och den bandbild på
Artmade som en snabb googling av bandnamnet lett mig fram till. Visst måste det vara så att det är sina fäder bandet valt att sätta på skivomslaget? Ett synnerligen festligt grepp i så fall.
Artmade är festliga även musikaliskt. I betydelsen bra. Särskilt uppåt och spralliga är skåningarna nämligen inte i sin tonkonst. För det mesta handlar det, på detta sjunde album, om ödesmättad popmusik där känslorna gärna målas med grova penseldrag. Arenarefrängerna lyfter mot himmelen i de mest utsvävande och svulstiga bitarna.
Men samtidigt har orkestern en lite introvert sida. Det kan vara svårt att få det att låta begripligt i text men för Artmade går typiska
Orup-körer och ett skevt
Broder Daniel-anslag hand i hand utan att det är några konstigheter. I sina mörkaste bitar påminner gruppen faktiskt en hel del om en tonsäker och välspelad variant av Henrik Berggrens gamla tonårshype.
Det kanske lÃ¥ter som âThis Was Us When You Were Youngâ är en svÃ¥r platta. Men sÃ¥ är absolut inte fallet. Faktum är att den är tämligen lättsmält och att ännu mer mörker och smuts inte hade skadat. Artmade lirar snygg pop där melodierna är tydliga och där det där slutgiltiga lyftet kanske saknas en gnutta. Det är lätt att nynna med och tycka att det är trevligt, men inga lÃ¥tar plÃ¥gar mig genom att hänga kvar efter avslutad lyssning.
Stabilt, skickligt och hemtamt, men utan den där sista lilla viktiga spetsen.

Relaterat
Artmade (2008-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer