Joyzine
Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Jonny Kock
Fejd, 2006
Skivbolag: Fashionpolice Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-02-06
Hemsida: www.jonnykock.se

Det är kul självironi att Jonny Kock på sitt debutalbum lånade in Olle Ljungström som gästartist i låten Olle Ljungströms självbiografi. Just för att vokalisten med samma namn som bandet låter snarlik herr Ljungström både vad gäller röst och tonläge. Kul som sagt, men förmodligen också något som kommer stå ivägen för gänget i hela dess karriär. Folk har ju en tendens att älta. Som jag i inledningen av den här recensionen ungefär.

Glöm alltså inledningen. Nu är det bandets andra skiva som gäller och det enda jag vill ha sagt med starten är att Olle Ljungström-liknelsen är ofrånkomlig. Sången är alldeles för påtaglig. Musikaliskt handlar Jonny Kocks poprock om att det inte får finnas några begränsningar, att musik måste handla om att ha viljan att upptäcka. ”Fejd” låter som om Doktor Kosmos möter just Olle Ljungström eller någon annan eftertänksam sångare. Det är spralligt och kul lika mycket som gravallvarligt och nedstämt. Lappkasten är tvära, men helhetskänslan hela tiden där.

Att sjunga på svenska är svårt. Speciellt i sådan här musik där texten är väldigt viktig. Jonny Kock lyckas föredömligt med sitt skruvade textmaterial. Jag ler med hela ansiktet åt det svengelska uttalet ”Kijanoo Riivs” ur låten med samma namn (Keanu Reeves). Det är så vedervärdigt fel, men i det här sammanhanget så rätt. Gänget kanske drar mig vid näsan fullkomligt, men jag upplever dess textmaterial som smart. De kommer till och med undan med en tolkning av Neil Youngs Heart of gold som blivit till Supermandräkt.

Vad som är ”Fejds” största styrka är att den hela tiden strävar framåt. Att musiken hela tiden utvecklas. Det är hela tiden spännande att lyssna på Jonny Kock. Vare sig det handlar om lustfyllda eller nedstämda känslor lyckas gruppen förmedla dem med varje låt. Måste jag välja är det dock upptempostycket Det är ett krig du ska få som smäller allra högst. Med Rädd att det ska bli bra och Keanu Reeves strax därefter.

I slutändan är det dock den där egensinniga sången som knyter ihop allt. Och vem den påminner om vet vi ju alla.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner