Recension - Skiva
Jag minns att jag tyckte det var väldigt trist när
Travis med kort varsel ställde in spelningen på Hultsfredsfestivalen 2000. Egentligen vet jag inte om det var något vidare bra band på riktigt, förmodligen kommer de när musikhistorien en gång i tiden sammanfattas i ett rejält bokslut att pekas ut som mer åt en one, eller kanske two, hit wonder, men just då hade
Why Does It Always Rain On Me? briserat och jag var peppad på att se dem.
Ungefär där dog min relation med Travis. Jag vill inte påstå att jag tappade intresset helt och hållet, men det kom andra artister och band emellan. När sångaren
Fran Healy nu går solo är det dock med en ganska stor portion nyfikenhet jag tar mig an ”Wreckorder”. Gammal kärlek rostar aldrig heter det ju och kanske gäller samma sak för intresse.
Man känner igen sig direkt när Healy tar ton. Hans sångröst är karakteristisk och de snyggt arrangerade låtarna ligger inte särskilt långt ifrån vad Travis faktiskt sysslade med. Även om de värsta rockmomenten är nedtonade och ersatta med gästinhopp av
Neko Case och självaste
Paul McCartney.
Fran Healy levererar välsvarvad singer/songwriter med rösten i centrum och flera riktigt snygga låtar. Men precis som med Travis tenderar det att bli lite för anonymt i längden. Precis som det var lite tomt bakom
Why Does It Always Rain On Me? och
Sing är det lite tomt bakom de bästa bitarna på ”Wreckorder”. Det är sympatiskt och trivsamt men brinner inte riktigt. I alla fall inte tillräckligt ofta.
Jag blev besviken när Travis ställde in i Hultsfred och jag blir lite besviken att Fran Healy solo inte är lite vassare än vad han är. Men jag kan inte påstå att det där latenta intresset som uppenbarligen poppar upp vart tionde år har slocknat.

Kommentera
Inga kommentarer