Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Fem korta

Yersinia

Yersinia

Fem korta frågor til Mattis Erngren, sångare i hardcorebandet Yersinia, aktuella med fullängdaren ”Efter oss syndafloden”...

Er debut "Efter oss syndafloden" har fått ett fint mottagande, vad känner ni själva inför skivan och sättet den har tagits emot på?
Redan innan vi gick in i Dugout Studios hade vi ett snack med Daniel Bergstrand om hur vi skulle lägga upp inspelningen. Det tog inte lång tid innan vi var rörande överens om att spela in live var det tillvägagångssätt som var bäst lämpat för att fånga vår energi, men också för att komma ifrån de tråkiga, överproducerade ljudbilder nästintill alla skivor som släpps har.

Våra två första EP:s hade ju ett modernt metalcore-ljud, men det skulle inte hålla i ett fullängdsformat. Med det sagt så kände vi å ena sidan på oss att ”Efter oss syndafloden” skulle bli väldigt speciell. Å andra sidan så tar vi ingenting för givet utan är väldigt tacksamma för den fina responsen skivan har fått. Vi repade väldigt mycket inför inspelningen så allt gick smärtfritt i studion och efter åtta dagar var skivan klar. Trots idogt övande så spelar vi ändå långt ifrån felfritt, men det är också den känslan vi var ute efter. Vi låter så här, varken mer eller mindre och den ärligheten bidrar till skivans charm. Vi är otroligt nöjda med det vi har åstadkommit i och med ”Efter oss syndafloden”.

Många (så även jag uppenbarligen) reagerar på att ni nyttjar svenska i texterna, hur kommer det sig och vad finns det för, för- och nackdelar med att sjunga på modersmålet?
Att vi sjunger på svenska beror helt enkelt på att svenska är vårt modersmål och kan således uttrycka det vi vill ha sagt på ett ärligare sätt än om vi skulle skriva på ett annat språk. Inför ”Efter oss syndafloden” hade vi skrivit engelska texter till de flesta av låtarna, men det blev så platt och odynamiskt. De inspirationskällor vi textmässigt har skriver på svenska så det faller sig helt naturligt att så även sjunga på svenska.

En nackdel är att det är lite svårare att boka spelningar utomlands, men med tanke på alla bra recensioner så hoppas vi att det i framtiden kommer att bli lite enklare. Att bli jämförda med LOK bara för att de lirade hardcore på svenska är kanske ingen nackdel, men dock inte särdeles smickrande.

Ni blandar en hel del infallsvinklar i er musik, vilket jag förmodar gör det svårt för folk att placera er i ett givet fack, hur ser ni på det, var på metalkartan agerar ni?
För oss är det inte så viktigt vilket fack vi kategoriseras under. I bandet så lyssnar vi på så sjukt många olika stilar; screamo, dödsmetall, singer/songwriter, black metal, NWOBHM, crust, skatepunk, progressiv thrash och så vidare och resultatet blir också därefter. Istället för den inte helt smidiga benämningen ”postrockig hardcore med crustiga dödsblack-övertoner” så säger vi själva att vi helt enkelt spelar hardcore. Det sticker kanske i mångas ögon, men vi har inte mycket till övers för credpajaser inom någon genre.

Så här i listtider, vilka är de fem bästa svenskspråkiga albumen genom tiderna?
Totalt Jävla Mörker – ”Söndra & Härska”. En genial skiva med en mörk, stökig ljudbild och norrländskt vemod. Socialrealism från helvetet som vid jämförelse framställer Sisyfos som Kay Pollack.
Håkan Hellström - "Ett kolikbarns bekännelser." Ödmjukt och livsbejakande, naivt och euforiskt, med träffsäkra formuleringar och snygga referenser.
Pst/Q – ”Pluralis Majestatis” - Ordklur med tungan rätt i mun. Petter Stenqvist tycker uppenbarligen att känsla och hantverk är en falsk dikotomi.
Kent – ”Isola”. Finstämt och lågmält vemod som fullkomligt exploderar i avslutande benkrossaren 747.
Shining – ”V. Halmstad”. Kaos och skruvade harmonier, en stenhård guttural studie i ångest och depressivt leverne.

Vad händer efter nyår, hur långt kan ni ta bandet och vad står på agendan härnäst?
Efter nyår har vi redan flera spelningar inbokade samt att vi håller på att fixa ett par turnéer, både i och utanför Sverige. Vi är övertygade att vi kan ta Yersinia väldigt långt. Inte för att vi är bättre än andra band, utan att vi jobbar oerhört hårt, är extremt hängivna och nästan självantänder i ren passion till det vi gör.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Av: Mikael Mjörnberg 2010-12-28
Foto: Yersinia
Hemsida: myspace.com/yersinia

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner