Recension - Skiva
Var har jag hört det här förut? Det är frågan jag ställer mig själv efter att ha plöjt igenom Linköpingsbaserade
Oblivious debutalbum ”Goons and Masters”. Svaret på den frågan är jag trots allt ganska säker på. Jag har aldrig hört det tidigare, men det känns bekant på grund av att Oblivious förmodade inspirationskällor ger sig tillkänna ganska frekvent genom hela plattan.
Stundtals hörs ekon från 70-talsikoner som
Led Zeppelin,
Black Sabbath och
Deep Purple, men framförallt är det stoner á la
Dozer,
Clutch och
Kyuss som framträder i den grymma riffkavalkad som Linköpingsbandet levererar.
Nog skrivet om eventuella influenser. ”Goons and Masters” är en mycket skickligt sammansatt debutplatta. Det känns verkligen som en enhetlig låtsamling, som helst ska avnjutas i sin helhet. Trots detta påstående tycker jag mig kunna identifiera skivans höjdpunkter i spår som de två tungvikarna
Red Eyed Goon och
Bring It on Home, i sammanhanget ganska lugna
Dead and Night och avslutande
Blind Faith.
Oblivious känns i slutändan ändå som en ny, frisk fläkt i musikvärlden och bra band kan man ju faktiskt aldrig få för mycket av. Jag har ibland perioder då jag nästan enbart lyssnar på spellistor bestående av band som Dozer och Clutch. Och vem vet, snart kanske den spellistan kommer att domineras av Oblivious? Fortsätter de utveckla sitt eget sound så är det ingen tvekan om att det kan bli så. De är en bra bit på vägen redan nu, men givetvis finns det en del som kan utvecklas. Inget band är perfekt.
Det finns gott om bra rockband idag som är på uppgång, men jag ser absolut inget hinder för att Oblivious skulle kunna bli ett av de band som vi ser mer och mer av framöver.

Kommentera
Inga kommentarer