Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Nik Bärtsch Ronin
Institute of Contemporary Arts, London
2010-03-10
Av: Marcus Ulvsand
Publicerad: 2010-03-18
Hemsida: www.ica.org.uk

Insitute of Contemporary Arts är kanske Londons mest slicka uteställe. Här hänger helt enkelt jazzeliten. Det är bara rökiga 55+ gubbar som har lirat jazz-standards sedan de var tre år, eller tjugofemåriga indiekillar med alldeles för rätt kläder som pluggar matematisk jazz på Royal Music Academy som hänger där. När man då anländer i en lite för färgglad skjorta höjs det naturligtvis på ett och annat ögonbryn och blickarna säger ”Hörredudu har inte du kommit lite fel” och ”försök inte smälta in här, för den gubben går inte”. Men jag har faktiskt inte kommit fel och inte heller för att smälta in, jag har kommit för att se ett av nutidens mest nyskapande jazzband.

Nik Bärtsch Ronin är ett projekt startat av Nik Bärtsch själv, ett postmodernt jazzband som har som mål att skapa så mycket som möjligt med så små medel som möjligt. Musiken bygger nästan uteslutande på den gren av musik som kallas polyrytmik, alltså när två eller flera rytmer går emot varandra för att sedan gå börja om från början. För att beskriva det enkelt kan man använda ett exempel som används ofta i Nik Bärtsch musik, nämligen att spela femtakt samtidigt som sjutakt. Efter sju femtakter och fem sjutakter har båda nått 35 och börjar om igen.

Alla dessa rytmer samtidigt gör musiken otroligt meditativ och många gånger under konserten känns det som att publiken hamnar i trans. Dock så har inte Nik Bärtsch låst sig där, utan många av dessa eggande rytmer mynnar ofta ut i svängiga och framförallt tunga riff-delar då det är omöjligt att inte dansa. Att se hur publiken dansar är en show i sig, eftersom det många gånger är för svårt att hitta var huvudrytmen är, vilket bildar ett dansgolv där alla har hittat ett eget sätt att tolka musiken.

Genomgående är det en fantastisk konsert, meditativa rytmer blandas med det tyngsta av det den dansanta jazzscenen kan bjuda på och gör att jag kan lämna stället (som har den skrattretande förkortningen ICA) nynnandes på ett av de bättre riffen, utan att bry mig om de små gruffanden som hörs från stammisarna.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner