Recension - Skiva
I kölvattnet av att
Deathbreath återvunnit den svenska dödsmetallen från sent -80 och tidigt 90-tal har gamla hjältar såsom
At The Gates,
Grave och
Treblinka med flera kommit in i andra andningen, men det har också resulterat i att "nya" band som just
Mr. Death dykt upp.
Helt nya är de såklart inte då medlemmarna också härstammar från den gamla skolan inom svensk döds och även lyckats med bedriften att gå tillbaks till rötterna, precis som Nicke och company.
Likheterna är givetvis enorma men det finns en liten skillnad. Där Deathbreath mer går åt
Nihilist-hållet fluktar Mr. Death hellre åt året efter då
Entombed och
Carnage stod för svensk standard. Nu är det såklart den mer primitiva stilen som framhävs och de är inte i närheten av att vara lika "melodiösa" som Entombed och Carnage blev (jämfört med Nihilist). Sen så ligger det ju inte helt oväntat i fatet att dra den parallellen då skivan har en ljudbild som inte kunde varit inspelad någon annanstans än just i Sunlight och givetvis med Skogsberg bakom rattarna.
Att sätta en passande siffra som ska representera nostalgitrippen är inte helt lätt. Om man ska gå efter hur coolt, nostalgiskt och fräckt det är så skulle det ligga en fyra eller femma som betyg, men om man däremot funderar på hur nyskapande, intressant eller originellt det är så skulle det istället bli en etta eller tvåa. Så för att göra en lång historia kort och för att vara så objektiv som möjligt blir betyget också i mitten.
En eloge dock till grabbarna för låten
Combined Anatomysom nästan fick firmabilen att vibrera sönder. En mycket trevlig och underhållande situation må jag säga.

Kommentera
Inga kommentarer