Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Death By Stereo
Death is my only friend, 2009
Skivbolag: I Scream Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-11-08
Hemsida: www.deathbystereo.com

Vad ska man egentligen tycka om band som i all sin ytlighet är ganska trevliga att lyssna på, men som i förlängningen inte ger något speciellt tillbaka? Någon sa i någon film någonstans att porrstjärnor dem tittar man på, men det är inget material för giftermål. Ett sådant tankesätt kan man tillämpa på mycket (Ferrari är häftiga bilar men inget man åker på trygg långfärd med till exempel), men inte på musik. Hur skulle det se ut? Death By Stereo låter riktigt bra, men det tycker jag illa om...

Ni förstår poängen trots mina otroligt usla metaforer. Death By Stereo är duktiga spelemän, ”Death is my only friend” är en välproducerad platta, flera refränger är smittsamt trallvänliga och gitarrerna river gott, men i grund och botten säger musiken ingenting. Min penis hänger slappare än slappast. Det går inte att tycka att det är dåligt, men heller inte särskilt bra. Det är ett klassiskt dilemma.

Hade orkestern låtit bli att hatta så otroligt mycket fram och tillbaka mellan olika stilar och inte gjort sitt bästa för att göra ett ambivalent intryck hade det kanske varit lättare. Men nu hoppar Death By Stereo fram och tillbaka mellan lättsam punk, ren hardcore och smöriga poppartier. De försöker sig rent av på kladdig goth i paritet med skivtiteln vid några tillfällen.

Förmodligen handlar det om att orkestern vill ha lika mycket undergroundcred som de vill sälja många skivor. Det ger ytterligare en dimension till känslan av att de levererar men inte berör. När ”Death is my only friend” snurrat en hel massa varv förstår jag precis lika lite som jag känner.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner