Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Juliette Lewis
Terra Incognita, 2009
Skivbolag: Roadrunner
Av: Nina Torbacke
Publicerad: 2009-11-05
Hemsida: myspace.com/juliettelewis

Juliette Lewis är en riktigt cool kvinna och jag tycker att hon är den kvinnliga motsvarigheten till Mick Jagger. Hon är definitivt född rocker och har en av världens mest intressanta rockröster. Detta kan ingen ta ifrån henne. Undertecknad har haft äran att se henne på Platens bar i Linköping för exakt tre år sedan. Det var fullt på stället, 342 personer i publiken, och jag måste nog säga att det faktiskt var ett av mina mest mäktiga konsertögonblick, mycket på grund av den lilla lokalen som ledde till att det blev en mer intim spelning.

Juliette Lewis har med denna skiva bytt ut sitt gamla band The Licks till The New Romantiques och det märks en del skillnad. Förut var det mer och ren skär rock och den var mer lättillgänglig. Nu är det mer bara Juliette Lewis och mycket flummigare influenser. Hon säger själv att den här skivan är ”mer av mig, mer av allt”. Mars Volta-producenten Omar Rodriguez-Lopez har haft ett finger med i spelet. Skivan blir lätt lite spretig på sina ställen och kräver en hel del inlyssning, men även men Juliette har en av världens bästa kvinnliga rockröster så försvinner den ibland i bruset av för experimentell bakgrundsmusik.

Man blir fullkomligt såld på Juliettes röst i Hard Lovin’ Woman som visserligen är en gammal bluescover. Sedan är Uh Huh en skön låt. Det har gjorts många paralleller till Patti Smith och PJ Harvey och Janis Joplins röster under åren. Det vore dock synd att kalla Juliette Lewis för en sämre kopia av dessa. Hon har rocken i blodet och definitivt sitt egna sound. Hon är född att leverera rockmusik. Dock ska hon inte i först hand höras på skiva, utan ses live. Om ni inte hört henne live: Ta er till en Juliette-konsert! Du kommer inte ångra dig. Betyget blir en mycket stark trea!