Recension - Skiva
Det är ganska remarkabelt det
Skumdum har gjort med sitt sound. Från att ha varit en folkölsfryntlig orkester som lallade runt i det smålökiga trallpunkträsket har de sadlat om, behållit idealen, men istället börjat lira intensiv punkrock på engelska. Gärna med influenser från irländskt pubskrammel. Från småkul festmusik i marginalen till en internationell akt att räkna med, med andra ord.
På ”Two sides of the story” gör de gemensam sak med amerikanska
Hero of our time. Om jag förstått det hela rätt mest för att få en chans att dra till staterna och turnera och vice versa. De kommer säkert ha bra utbyte av varandra, men musikaliskt kommer jänkarna knappast med något som vi inte har hört bättre förr.
Hero of our time har nämligen snöat in på ett svenskt sound och bjuder i sina sex låtar på en oengagerande blandning av skatepunk och emotionell rock. Det hörs mycket tidig
Millencolin och är uppenbart att det strävas efter starka radiorefränger, men bortsett från den känslosamma avslutaren
Don’t lose focus är Hero of our time mest grå. De är helt enkelt inte tillräckligt skickliga låtskrivare för att det ska bli skoj.
Därmed inte sagt att Skumdum är så värst fantastiska heller. Det nya soundet öppnar naturligtvis dörrar för att nå ut till en större och bredare publik, men Skellefteåorkestern känns inte helt hemma i det än. De sex spåren som bjuds är väldigt ojämna.
Proud Minority är med sin genomstarka refräng och sina uppenbara blinkningar mot
Dropkick Murphys och
Flogging Molly det bästa som orkestern någonsin åstadkommit. Men samtidigt är några av låtarna för platta för att jag ska göra vågen.
När Skumdum slår tillbaka på egen hand - för något mer samröre med medelmåttor som Hero of our time räknar jag inte med - finns således mycket att förvänta. Det nya soundet är nämligen synnerligen fräscht i sig.

Kommentera
Inga kommentarer