Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Damn!
Let’s zoom in, 2008
Skivbolag: P.O.P.E
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-06
Hemsida: www.damn.se

Det är knappast någon nyhet, men Damn! har sina största fördelar som liveband. Vare sig det är på egen hand, som kompband till Timbuktu eller någon annan är det när de står på scen och levererar svettigt, dansant ös som man verkligen kan älska dem. De har en oöverträffad förmåga att få scenen att gunga och är så pass säkra musikanter att det alltid är skitkul att se dem.

Tyvärr är live och skiva två komplett skiljda saker och i inspelat format kommer Damn! inte alls till sin rätt. Att det inte går att fånga den livsglada eufori som sprudlar under gigen på plast är en självklarhet, men det borde kunna låta roligare än vad det gör på ”Let’s zoom in”. Långa stunder handlar det inte om annat än muzak. Oengagerande skval som puttrar i bakgrunden utan att inbjuda till någon notis över huvud taget. Det verkar som om det stundtals funkiga, stundtals souliga materialet behöver breda leenden och bångstyriga kalufser mitt i fejjan för att det ska funka.

Det är klart att man kan bryta ner skivan i sådana detaljer som att spelskickligheten är utmärkt, att det ligger fina tankar bakom många av låtarna och att gruppen inte är rädd för att utmana sig själva. Det är en samling oerhört kompetenta herrar vi har att göra med här och den här gången har de valt ett betydligt mer avslappnat och slött tempo än tidigare. Vi bjuds inte på några vansinnesutbrott utan snarare subtilt livsnjutarsväng för loungen.

Men då är det just bara sådana kosmetiska finesser vi talar om, inte den glädje och musikaliska urladdning som är Damns signum. Damn! är fantastiska musiker och avundsvärda snubbar, men på ”Let’s zoom in” låter de tyvärr bara som ett fattigmans Tingsek.