Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Navid Modiri & Gudarna
Allt jag lärt mig hittills, 2008
Skivbolag: Bad Taste Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-02
Hemsida: www.navidmodiri.com

Att det var Gillis Bengtsson och hans Swing Kids som upptäckte gruppen och att de lånat replokal av Kapten Röd & Majorerna ger förmodligen en ganska tydlig hint om hur Navid Modiri & Gudarna låter. Men tredje albumet ”Allt jag lärt mig hittills” har ett betydligt mer komplext sound än så.

För visst finns svängigt blås och intrikata baktakter i överflöd på den här plattan, men Gudarna gräver lika gärna ner sig i sval pop och leker med rytmer. Precis som gruppen vill är det svårt att få grepp om soundet och Navid Modiri ömsom sjunger, ömsom pratar eller halvrappar. Det är bångstyrigt, men ändå hophållet av tydliga ramar. Rörigt värre.

Att försöka hitta en konstant i textmaterialet gör det hela ännu rörigare. Jag vet inte om det beror på göteborgskan och den stundtals förvirrande svadan av ord, men jag drar en hel del paralleller till den prosa Martin Westerstrand en gång i tiden skrev till LOK. Givetvis inte lika aggressiv, men med samma typ av kryptiska formuleringar som förmodligen bara är glasklara för författaren. Men här finns också klarsynta samhällsbetraktelser i Doktor Kosmos-skolan. I Himlen lär inte hålla det emot dig baby har gruppen rent av skrivit en låt som Uje Brandelius skulle ha varit stolt över.

Visst är de tvära kasten och mysfarbror-stämningen som Navid Modiri bjussar på underhållande, men ser man krasst på det hela finns det egentligen bara två riktigt starka låtar på ”Allt jag lärt mig hittills”. Hittiga gungbiten Jag tror och melankoliskt tjusiga I väntan på stormen där Harriet Ohlsson från Hellsongs gästsjunger med bravur. I övrigt är det fragmentariskt och spexigt, men knappast särskilt minnesvärt.

Navid Modiri & Gudarna har kuskat runt en hel del i riket och jag förutsätter att spelningarna, precis som för så många andra som lotsats ut genom Swing Kids, angränsar till väckelsemöten. Många instrumentala utflykter som hörs här är som gjorda för liveformatet och ska inte stängas in på plast. ”Allt jag lärt mig hittills” är en bra grundplåt för fortsatt livedominans och det råder ingen tvekan om att Navid Modiri gör sig betydligt bättre som spexig frontman än som prettoäcklig programledare i Filmkrönikan.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Navid Modiri & Gudarna (2013-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner