Recension - Skiva
Senaste långköraren ”Death Pop Romance” markerade en ganska kraftig förändring för danska
Raunchy. Inte enbart för att de växlade majorskutan Nuclear Blast mot uppstickaren Lifeforce eller för att det var dess första platta med nye sångaren Kasper Thomsen, utan också för att de en gång för alla tog steget mot de kommersiella domänerna. Nog för att musiken på föregångaren ”Confusion Bay” var en välkammad mix av hårt och mjukt, men på ”Death Pop Romance” blomstrade det. Och danskarna gjorde inget för att förneka det.
På ”Wasteland Discotheque” fortsätter orkestern att predika att de diggar det bästa inom såväl metal som pop. Ärligt, rakt på och riktigt bra. I alla fall i de första osande kompositionerna. Efter stämningsfulla introt
The blackout is your apocalypse visar sig
Somewhere along the road och
The bash vara ruggigt vitala. Helt i paritet med det bästa från ”Death Pop Romance” som jag belönade med en fyra när det begav sig.
Snygga
In Flames-slingor tvinnas kring riktigt klistriga refränger och potenta riff. Det är dansk modern metal i sitt esse. Lättlyssnat, men ändå föredömligt hårt. Tyvärr kroknar danskarna halvvägs. Efter halvdana covern
Somebody’s watching me blir plattan gradvis sämre och sämre. Känslan är att skivbolaget velat ha fram en uppföljare lite väl snabbt och att Raunchy i själva verket hade behövt lite mer tid på sig. Den avslutande trojkan låtar är inget annat än utfyllnad.
Ändå är Raunchy att betrakta som ett av de viktigaste banden inom den danska scenen idag. Högstanivån är delikat och den lägsta placerar sig betydligt högre än exempelvis vad
Mnemic åstadkom på sin senaste platta. Synd bara att ryktet gör gällande att Raunchy suger live.

Relaterat
Metaltown 2010
Årets bästa skivor 2006
Raunchy (2010-06-19)
Raunchy (2009-05-22)
Kommentera
Inga kommentarer