Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Paul Fenech
Skitzofenech, 2008
Skivbolag: I Used To Fuck People Like You In Prison Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-05-27
Hemsida: myspace.com/paulfenechuk

Paul Fenech måste vara ett stort fan av roadmovies. Hans surfriffande psychobilly (främst i skivans inledande knippe av spår) är som klippt och skuren för att ackompanjera filmade sekvenser av bilturer genom solbedränkt öken. Givetvis i kabrioletter och med tvivelaktigt innehåll i trunken. Det är här galningen, Meteors-grundaren och åldringen gör sig som allra bäst. En surfdoftande ep med soundtrackrock hade kanske varit det allra bästa att satsa på.

För tyvärr har mr Fenech en annan, betydligt mindre tilltalande, sida som han också luftar frekvent. Jag snackar naturligtvis om punk-Fenech. Gubben är ingen vidare sångare och när han ska tuffa till sig och leka drägg (vilket han förmodligen inte har särskilt svårt för) blir det mest…ja, patetiskt. Jag gillar det inte alls. Det känns bara utstuderat och fånigt, för att inte tala om att den musikaliska kvaliteten verkligen kan diskuteras.

Herr Fenechs sjunde soloalbum är således en platta med två vitt skiljda ansikten. Det är svårt med sådana plattor. Att sätta på den på en fest (vilket psychobilly annars brukar funka utmärkt till) är förstås otänkbart. Att se sina besökare fånle och högljutt ifrågasätta musikvalet om vart annat finns förstås inte på kartan. Att programmera bort de tveksamma bitarna skulle ta en evighet. Följaktligen skjuter den självutnämnde psychobillykungen sig själv i foten.

Men ändå, de surfiga filmbitarna är svåra att slå ifrån sig. Lägg därtill skönt tjejuppbackade Just killing time och ni har en handfull spår som kanske främst lämpas för nedladdning i syfte att bränna en juste Tarantino-inspirerad blandcd. Men undvik då för allt i världen tolkningen av Ring of fire. Vad tänkte gubben på?