Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Internal Dread
Mosebacke, Stockholm
2008-01-26
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-01-28
Hemsida: www.myspace.com/internaldread

Något besvikna lämnade jag och mitt sällskap fredagens konsert med Mad Professor, redan innan han gått av scenen. Den dub som vi hade väntat oss, och sett fram emot, kom aldrig. Istället tog musiken andra konstiga vägar, och fick oss inte alls att vilja skanka.

När vi återkom dagen efter hade vi höga förväntningar på Internal Dread, men jag var aldrig oroad att han inte skulle klara leva upp till dem. Det är en stabil kille, mr Dread, eller Tom Hofwander som han heter, och man vet var man har honom.

Backad av musikerna i Reggaetarians intar han scenen lugn som en filbunke. Inkluderade i bandet är bland andra Desmond Foster och Dag Vags gamla keyboardkonstnär, Bumpaberra. Förstärkning från utlandet har dem fått från Linton Kwesis polare med Tarzanskriket, Dennis Bovell.

Någon som jag bara känner till namnet och ansiktet på sedan tidigare, sitter vid ett piano. Det är Salem Al Fakir, ett namn som jag tycker har dykt upp lite varstans på sistone. Efter en snabblyssning kan jag konstatera att det vilda och groovy pianospelandet som vi fick se tillsammans med Dread, inte är något som återfinns i hans egen repertoar. Vilket bara gör det hela ännu roligare. Salem spelar så fingertopparna ryker, och gör det med ett smile lika brett som en ladugård.

Det tar ungefär två minuter innan jag har dansat av mig jackan, som jag trots förköpt biljett, nekas att hänga in – i vad som sägs vara en full garderob. Att det är fullsatt är dock enbart positivt. Ju fler som får vara med om detta dansanta och spirituella glädjerus, desto bättre.

Men Internal Dread förmedlar inte bara fina budskap som; Be generous, no hate, only bless. Reggae är revolutionär musik, och Dread är en rebell. I låtar som American Shit och It’s all about the Oil, delas hårda politiska pungsparkar ut – med all rätt. Samtidigt som vi blir påminda om vilken taskig skitvärld vi lever i, är det helande musik som ger oss hopp om att en förändring är möjlig, genom enighet och motstånd.

Get up, stand up! Indeed.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Kultiration, 2008-01-30 00:30:47 (83.254.4.146)

Respekt till Internal! Håll fanan högt, vi ses in dub along the way nånstans!!

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner