Joyzine.se






Recension - Skiva

Nattas
Inde deus abest, 2007
Skivbolag: Emrinc
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-11-20
Hemsida: www.nattas.net

På något sätt är det ganska lustigt. Det första jag relaterar till när namnet Nattas kommer på tal är plattan ”Natta de mina” med Kristian Anttila. En poppojke som jag i ärlighetens namn inte har särskilt mycket till övers för. Men namnet Nattas ligger bra i munnen…på ett gulligt sätt. Det känns som att det hade kunnat vara täckmantel för vilken öm, känslosam musik som helst. Men så är det givetvis inte.

Stockholmsgänget spänner musklerna och skulle förmodligen kunna mosa herr Anttila sönder och samman med sin metal. De tar sikte thrash och strandar någonstans i Panteras machoträsk, hela tiden med oerhört stor pondus.

För att fortsätta tala i paradoxala termer (det här är ju trots allt en metalrecension) beskrivs ”Inde deus abest” bäst som hemtrevlig. Nattas smiskar förvisso hårt och aggressivt, men närvarande finns hela tiden bärande melodier och en ton som gör hela skivan lättlyssnad. Samtidigt som ingenting sticker ut på något speciellt sätt finns här heller inget som faller ur ramen. Det puttrar hemtrevligt genom hela plattan helt enkelt.

Pantera är redan nämnda som en god referens, lägg därtill Testament (även om Nattas är något mer lättsamma) och ni kommer nära en god överblicksbild. Nattas är knappast revolutionerande, men klart lyssningsvärda. Nattas eller ”Natta de mina”? Jag väljer den hårda varianten alla dagar i veckan.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner