Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Mats Möller
Världens Bästa, 2007
Skivbolag: Promising Records
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2007-11-13
Hemsida: www.matsmoller.se

Sverige är ett av världens bästa popland. Internationellt erkända band som Shout Out Louds, The Hives, Peter Bjorn and John och The Soundtrack of Our Lives gör att jag känner mig stolt. Vidare kan vi svenskar inte göra soulmusik; det är bara att konstatera det. Eric Gadd gör mig lätt äcklad, likaså Stephen Simmonds. Vad har det med Mats Möller att göra? Jo: ”Jag har alltid sett mig som en soulsångare” säger huvudpersonen själv. ”Skönt grooviga poplåtar med soultouch” säger pressreleasen till ”Världens bästa”, uppföljaren till förra årets kritikerrosade ”Det jag ångrar mest”. Varningslamporna börjar genast blinka; det här blir inte lätt. Jag trycker ändå på play och hämtar en kopp te. Tahiti med smak av ananas och vanilj ska det vara för övrigt, när det kommer till te.

Jag läser vidare i pressreleasen medan skivan rullar. Mats har till denna skiva anlitat musiker från Lars Winnerbäcks kompband Hovet, och jag är inte förvånad. Alla i detta avlånga land verkar lyssna på herr Winterdäck nu för tiden; Winnerbäckifieringen har gått lite för långt för att falla mig i smaken.

Efter påfyllning av teet och diverse pepparkaksätande är skivan slut, utan att ha lämnat ett enda avtryck hos mig. Bortsett från den pinsamma textraden ”Jag har aldrig gått på lina/Jag har aldrig varit i Kina” i titelspåret. Det är inte ofta en skiva passerar rakt igenom mig utan att beröra mig på något plan. ”Det här var riktigt, riktigt uselt” tänker jag, men ger skivan några chanser till.

Efter ett tag ser jag lite charm hos den här medelålders mannen också, men tycker mest att det blir gubbsjukt i låtar som Mer än ingenting där han självömkande sjunger att han så sällan får till det. Vilket jag antar vara i sängen. Idde Schultz lyfter skivan något med den bittra duetten Du gick förbi mig, men känns mest som ett lyckokast i ett fumlande efter den perfekta soulpoplåten. Om jag hade varit 50 bast, handlat på Dressmann och tyckt att söndagssteken med vinbärsgelé och brunsås var veckans höjdpunkt hade jag nog kunnat nicka jakande till denna samling låtar. Som tur är, är jag inte där än, utan skivan försvinner rakt ner i papperskorgen.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner