Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Fem korta

Daniel Loefgren

Fem korta frågor till lovande popmusikern Daniel Loefgren...

Vad är det för tankar som snurrar runt i skallen så här kring ett så pass viktigt skivsläpp som en debutplatta ändå är?
"The Engine" heter inget annat än just "The Engine" av en anledning, skivan har känts som en startmotor, för många vägval i många syften. Tack vare den bredd som skivan har så har jag på något sätt lyckats omfamna alla reflektioner runt den musik som har känts självklar att ge ut för mig själv som låtskrivare. Jag har hittat någon sorts röd tråd. Det är ett gissel att försöka kanalisera musik på det sätt som en debutskiva ändå kräver, man är livrädd för att bli generaliserad till ett visst fack efter att ha släppt debuten. Så jag känner mig som ett asplöv, vad mer kan jag säga förutom att jag verkligen hoppas att folk tycker om den?

Det verkar som om det har varit en svår förlossning av ”The Engine”, kan du berätta lite om varför det har tagit hela tre år att färdigställa projektet?
Tiden går snabbare än vad man tror. Det har varit en dynamisk inspelningsperiod, det har inte tagit tre år att göra själva skivan utan kanske snarare att det under korta intensiva perioder. Det har satts deadlines, både från mig själv och från mitt kära skivbolag. Det har satt en viss prägel på kalaset, ett tiotal låtar har dumpats och ett dussintal har glömts bort. Men visst, sen kan jag medge att om jag själv som artist skulle jobba med mig själv som producent, så hade jag tröttnat ganska tidigt, perfektionen är en dygd. Och allt är fortfarande långt ifrån perfekt, vilket är underbart!

Vägen fram till nuet, vem är Daniel Loefgren och hur kommer det sig att han befinner sig på den plats där han befinner sig idag? Både rent musikmässigt och på ett mer personligt plan.
En sliten drömmare kanske? Nej, jag är nog en småstadspräglad och rastlös själ med någon sorts bokstavsbarnsaktig kreativitetsådra. Prestationsångestbettingat beteende skulle jag väl kunna säga. Eller vad fan, vad vet jag? Jag har alltid tyckt om att uttrycka mig både inom musik och form, så det är väl det jag strävar efter, att få hålla på med det obehindrat. Verkstadsgolvet blir ju större på mindre orter, småstaden i sig kväver mig men det som händer kreativt i huvudet när jag bor här i Nyköping känns som ett perfekt flöde. Även om det är en svår balansgång det där. Sedan har "Bandet" lyft mig till helt nya nivåer som låtskrivare sedan jag flyttade hit igen. Det är något helt underbart, jag har aldrig skrivit för eller med ett band tidigare så förhoppningsvis resulterar det i guld och gröna skogar. Om man åsidosätter det geografiska så har nog vägen hit blivit utstakad av någon sorts ödets ironi. Jag har inte reflekterat så mycket över det, bara det att jag har fått tiden till att få hålla på med saker jag älskar. Mycket annat i livet har bara hänt, på gott och ont. En sliten drömmare trots allt kanske.

Om du skulle få chansen att lyfta fram några band eller artister du tycker fått alldeles för lite uppmärksamhet, vilka skulle det då vara?
Det skulle vara mina kära vänner och vapendragare i Iisole! Väldigt mycket glöms bort i etern, men jag känner att få band fyller ett så stort tomrum som de gör. Tänk det bästa av vad Mono någonsin gjort, ihop med Loghs typiskt svenska vemod och addera lite norrländska hardcore-ambitioner. Ibland är Iisole det bästa jag någonsin har hört! Alla projekt som kommer från det gänget är sjukt bra, de har någon sorts Kung Midaseffekt som fascinerar mig.

Av en slump stötte jag på Norrköpingsbandet pg.lost och jag måste säga att det jag har kommit över med dem är stundtals helt fantastiskt. Sanchez is driven by demons är ett annat svenskt band jag stött på som låter riktigt bra, jag är svag för det monotona med stora atmosfäriska ljudbilder och knivskärande distar. Måste även få tipsa om ett skötebarn jag har med delar av Iisole, Tommy från Norinism och folk ur spillrorna av In Memory Of Me, vid namn Suffocate For Fuck Sake. Det är få egna alster jag har i mp3-spelaren, men det vi lyckas knåpa ihop ger "goosebumps". Utöver det så borde folk rikta öronen mer åt det som händer på den japanska alternativscenen just nu, jag har hört mycket vackra toner därifrån den senaste tiden.

Vad har framtiden i sitt sköte? Hur ska plattan lanseras och vad är den egentliga ambitionen?
Framtiden är vigd åt att ro liveakten i land på ett bra och nyskapande sätt. Allt för att få komma ut mer och spela, få uppleva annat inom musiken än svettiga replokaler och rökiga inspelningsnätter, att belönas istället för att straffas. Om jag får vara ärlig så känner jag mig långt ut på djupa vatten inför allt som är på gång samtidigt som det ändå vattnas i munnen, som sagt, bara att ha ett band även om det känns konstigt! Plattan kommer att lanseras med en hög gräsrotsfaktor, två videos är planerade men annars tillförlitar vi oss relativt mycket på att mun till munmetoden, recensioner och annat dylikt ska lyckas blåsa den första vinden i seglet. Det återstår bara att se. Ambitionen med The Engine från min sida är väl att kunna gjuta ett bra fundament som möjligt för framtida musikaliska äventyr, hoppas bara att folk kommer att tycka om den så att det blir en fortsättning!

Dela p Facebook Dela p Twitter

Av: Christian Stenbacke 2006-10-24
Foto:
Hemsida: danielloefgren.net

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner