Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Casey Jones
The Messenger, 2006
Skivbolag: Alveran Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-07-11
Hemsida: www.myspace.com/caseyjonesxxx

Det är väldigt intressant, nästan värdigt en avhandling på högre akademisk nivå, hur vissa livsövertygelser hör samman med speciella musikstilar. Vill man gnälla över att det finns stroppiga killar som kan leva gott på sina fäders kontokort och lipa över att allt är så dåligt för dem som inte orkar anstränga sig för att lyckas börjar man lira trallpunk. Är det bara att ligga med brudar och hiva öl och whiskey som gäller anammas sleazerock och tycker man allmänt synd om sig själv, samt har ett misslyckat kärleksliv är det bara att damma av gitarren och satsa på singer/songwriter. Ingen rörelse är dock så intimt förknippad med en viss musikstil som just straight edge.

Med det sagt behöver jag egentligen inte skriva mer om Casey Jones. De är straight edge. Med andra ord maler de hardcore. Breakdowns här, ilsket vrålande där, allt förmodligen skrivet för att kunna ackompanjera blodiga moshpits på bästa sätt. I modern anda smyger orkestern dessutom in en och annan hemtrevlig melodislinga.

Ni vet precis hur musiken på ”The messenger” låter. Det är inget nytt under solen och jag tycker varken bu eller bä. Medlemmarna – varav vissa stammar från Evergreen Terrace – bjuder precis vad man kan förvänta sig av en traditionell straight edge-platta. Det hela är tämligen standard och det som sticker ut mest är några tokroliga låttitlar. Coke bongs and sing-a-longs, No Donnie, these men are straight edge och Shit storm motionerar käkmuskulaturen, men egentligen inte så mycket mer.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner