Recension - Live
Jag börjar få svårt att hålla reda på hur många gånger jag har sett
Randy live vid det här laget, det enda som är säkert är att jag aldrig har sett dem göra en riktigt dålig spelning. På sin höjd är norrlänningarna medelmåttiga i sitt framförande och dessa stunder har enbart inträffat på scener som varit alldeles för stora för att passa dem. På små intima klubbscener är det dock omöjligt för Randy att misslyckas och därför är det långt ifrån en skräll att de bjuder på stor underhållning nere i det heltrånga Tegelvalvet i Norrköping.
Senaste plattan ”Welfare problems” lider av en fruktansvärt torr och tråkig produktion som fullkomligen tar udden av många låtar, live är dock pärlor som
X-ray eyes och
A man in a uniform alldeles förträffliga med en mer tuff och framförallt klar ljudbild. Det är dock spåren från ”The human atombombs” som är den största behållningen precis som vanligt.
Chicken schack,
Karl Marx and history och
Addicts of communication borde vara odödliga poppunkrökare i Sverige vid det här laget.
En speltid kring timmen är alldeles lagom för den röjande och svettiga publiken, intensiteten hålls vid liv och de mest efterlängtade låtarna ryms i setet. Det känns dessutom som om det är precis lagom för det lätt lönnfeta bandet som gör ett beundransvärt jobb på scenen av minimal storlek. Med mer tid hade det hela kunnat bli långtråkigt och bandet lite väl slitet, nu är det precis lagom och alla är glada. För det är just glädje Randys musik handlar om och de lyckades bevisa det ännu en gång i Norrköping.

Relaterat
Sebastian Bach
Primal Fear
Randy (2005-10-14)
Kommentera
Inga kommentarer