Recension - Demo
Inte särskilt mycket har hänt sedan Stockholms
Zitter senast lät höra av sig med mastiga demosläppet ”Alligator Highway”. De agerar fortfarande i gränslandet mellan punk och sleaze, är fortfarande bara två stycken och använder sig beklagligt nog fortfarande av trummaskin. En riktigt taffligt producerad sådan dessutom. Vad som skiljer ”The vulture punk n’roll machine” från sin föregångare är att det rent av låter sämre den här gången.
Trummaskinen är förkastlig och låter som en skenande leksak. Den är skit, det är inte mer att orda om. Men Zitter låter utöver det lite stabbigare den här gången. Gitarrspelet svajar och den
Wednesday 13-minnande sången är inte alls lika övertygande som jag vill minnas att den var senast. Det låter halvhjärtad replokalsdemo om ”The vulture punk n’roll machine”. Jag hade faktiskt förväntat mig något bättre.
Mitt i det billigt ljudande och taffligt spelade sammelsuriet finns dock en hel del ganska bra idéer. Duon kan det där med att skriva smarta rockriff och använder sig föredömligt av sitt musikaliska arv. En förebild som
Alice Cooper spökar på flera ställen och i de punkigaste bitarna seglar tankarna till
Charta 77s ytterst korta engelskspråkiga period. I
Monster of my mind avslöjas dessutom en fäbless för
Monster Magnet. Zitter har både melodier och låtidéer att vara stolta över.
Tyvärr går det goda materialet förlorat i den bleka, smått irriterande inramningen. För att inte tala om hur det drunknar i allt överflödsmaterial som pressats in. Tio saftiga spår är förstås alldeles, alldeles för mycket.

Relaterat
Zitter (2010-01-01)
Zitter ()
Kommentera
Inga kommentarer