Recension - Skiva
Rent musikmässigt är
Sten & Stalin något av det mest vitala den svensksjungande punkscenen har att erbjuda, vid sidan av
Troublemakers och bolagskamraterna
Iguana Party (om man nu kan kalla dem för punk). Textmässigt är det dock till stora delar scenens lågvattenmärke. Det finns ingens om helst finess i göteborgarnas plumptexter och jag blir bara trött av dem. Som ni säkert har koll på vid det här laget hatar jag att få åsikter nedtryckta i halsen och drar öronen åt mig när saker och ting blir alldeles för politiska. Sten & Stalin misslyckas här fullständigt med att få mig som målgrupp. De sparkar åt alla håll och spyr skit över allt och alla utan att komma med några konstruktiva förslag själva. Ska man klaga får man fan i mig ha något bättre att komma med själv. De enda textuppslag jag kan svälja med hull och hår på den här inspelningen är de till låtarna
Terrorattacker och
30:e november.
Men nu får det vara slutklagat på texterna, musikaliskt är bandet riktigt tufft. De har en melodikänsla som de flesta svenska punkband saknar och det gör deras kompositioner extra intressanta. Sångmelodierna i refrängerna till
Feta gubbar och
Marjasin är fullkomligt lysande. Riktiga glädjepiller. Tyvärr är mixen lite konstig och ljudet saknar den fetma som jag hade uppskattat, men det är sådant man får ta.
Även om ”Värdelös” bjuder på en hel del smaskig musik så är jag lite besviken, hade nog väntat mig lite mer än det här. Debuten ”Jesus Lever” lovade mer än vad ”Värdelös” håller. Dessutom tycker jag det är lite snålt att efter så här lång väntan enbart bjuda på sju nyinspelade alster (varav ett är en
Eddie Meduza-cover) och fem skåpmatsmelodier.

Kommentera
Inga kommentarer