Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Sgt. Sunshine
Black hole, 2007
Skivbolag: Elektrohasch
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-07-24
Hemsida: www.myspace.com/sgtsunshine

Vad händer när någon påstår att Sgt. Sunshines självbetitlande debut är ett av det bästa och mest inflytelserika stonerrockalbum som någonsin har släppts? Jo, det blir ett helvete att försöka lansera platta nummer två, för hur stor är chansen att man kan toppa ett av det bästa och mest inflytelserika stonerrockalbum som någonsin har släppts? Om man nu är av den åsikten att Sgt. Sunshine har förändrat stonerrockscenen som den ser ut idag.

Jag ställer mig tveksam. Det kanske beror på att jag verkar ha missförstått hela stonerrockgenren, men är inte själva idén att man ska ta influenser från de mest märkliga håll, koppla in diverse fuzzpedaler och mala ner det hela i en mixer av jam och otygelbar leklusta? Då blir det väldigt svårt att jämföra, att avgöra vad som är bättre än något annat. Det hela handlar om ifall du själv gillar det eller inte. Och jag gillar Sgt. Sunshine. Lite grand.

Nog med skitkastning på promosnubbar som inte har alla paddlar i vattnet, ”Black Hole” låter precis som en stonerrockplatta ska låta. Det är psykedeliskt så det förslår, Eduardo Fernandez vet hur man handskas med en gitarr. Men blir det någon gång riktigt intressant? Knappast. Nu ska jag göra en helomvändning och ta tillbaka precis allt jag tidigare skrivit. Till viss del. Nog för att mycket av stonerrock eller progressive rock handlar om att improvisera och skapa tjocka pulserande ljudmattor som håller på i all oändlighet, men du hör ju direkt om det är en stonerplatta eller inte.

Vad jag menar är att det finns så fruktansvärt tydliga regler för hur det ska låta inom genren. De må vara outtalade, men du hittar precis alla på ”Black Hole”. Sången, riffen, trummorna och låtuppbyggnaderna, allt helt enligt spelets alla regler. Det jag hör på ”Black Hole” har jag redan hört dussintals gånger. Vi har en hel drös svenska band som gör precis samma sak. Ta Abramis Brama eller Asteroid som exempel. Men där har de tillfört något som kan kallas eget, eller i alla fall karaktäristiskt. Sgt. Sunshine låter bara som ett band i mängden. Legendariskt debutalbum eller inte.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner