Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Oceans Of Sadness
Mirror palace, 2007
Skivbolag: Scarlet Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-05-29
Hemsida: www.oceansofsadness.com

Alice in Chains hör till ett av mina absoluta favoritband i hela den rödabrungröna sörjan som var grungen (märk väl att dagens upplaga inte alls kommer upp i samma standard). Men precis som med bandet som ett tag var mina husgudar, Nirvana, mår jag oftast fysiskt dåligt när jag hör andra band göra covers på, i mina öron heliga, låtar. Oceans of Sadness utmanar ödet och ger sig på Them Bones, låten som öppnar den legendariska ”Dirt” från 1992.

Men det går bra. Det låter nästan som en exakt kopia. Aningen blekare med ett fjolligt piano och det faktum att ingen tillfullo kan kopiera Layne Staley. Så Oceans of Sadness respekterar sina influenser, det är bra. För många är de. ”Mirror Palace” är en platta som måste sägas ligga i tiden. Ni vet, en sådan platta där alla inblandade inte längre kan hitta något eget unikt utan istället mixar hej vilt mellan genres och stilar. Oceans of Sadness gör den klassiska, de tar en relativt sansad genre som melodisk heavy metal och tillför betydligt tyngre metalliska influenser.

Kvar är ändå alla de element som gör att heavy metal kan uppfattas som så kletig och mjäkig. Kvar är alla maffiga körer och plastiga syntar, hela soundet är impregnerat mot att kunna bli något annat, oavsett vilka influenser Oceans of Sadness väljer att plocka in. Titt som tätt blir det betydligt hårdare och vassare, men aldrig tillräckligt länge för att sticka hål på klichébubblan. Ett plus är väl att sångaren Tijs Vanneste inte alls behöver skämmas för sin stämma, tvärtom tror jag att han hade gjort sig alldeles fantastiskt bra i vilket grungeband som helst då det begav sig.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner