Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Ditt musikaliska arv - vad lämnar du efter dig?

Nu när ingen lyssnar på skivor längre, vad för arv kommer vi egentligen lämna efter oss till våra potentiella barn?

Jag läste Robert Gustafssons tankar om Manowars ”Kings of Metal” ( Läs dem här ) och hans relation till denna under de tidiga pojkåren. Jag har aldrig själv gillat Manowar, och den här texten kommer verkligen inte att handla om Manowar. Nej, den är en del av någon slags ålderskris kristalliserad till en text om barn, musik och arv.

Jag hajade till när Gustafsson raljerade om sitt pojkrum, där första stereon fanns, och halkade osökt in på vad jag kommer ge för musikaliska kartor till mina potentiella barn. Pinsamt nog slog det mig att de senaste fem-tio åren är smärtsamt lågrepresenterade i min skivsamling. Det hela började egentligen med att mina universitetsstudier påbörjades, det var då jag på allvar övergick från att köpa skivor till att ladda ner dem. Ungefär i den vevan, när all musik digitaliserades fick jag för mig att jag skulle downsizea skivsamlingen rent utrymmesmässigt. Så jag ersatte samtliga jewelcases med plastfickor. Helt plötsligt fick samlingen plats i bara några lådor. Det är viktigt att man bor spartanskt, ljust och fräscht – eller hur? Nja.

Något år senare började jag prata mig varm om vinylskivor, och hävdade att jag förvisso lyssnade på musik via Spotify, men jag köpte nog allt vinyler ändå. Det var en liten överdrift. Nog hände det att jag köpte ett album, och ja – i så fall var det på vinyl. Men inte fan var det ofta. Jag lade inte pengar på musik i paritet till vad jag konsumerade musik.

Idag har jag ett jobb med lön. Och ja, idag ska jag säga att jag faktiskt betalar för det jag konsumerar. Men jag har styrt om konsumtionen från skivor till annan merch; kläder och liknande. Jag älskar bandtröjor och kommer fortsatt bära dem med stolthet.

Men vilka musikaliska kartor lämnar jag till mina potentiella barn? Knappast att de går igenom mina gamla lådor med urblekta, jästdoftande t-shirts (jag har kvar majoriteten av de bandtröjor jag älskat, och de doftar jäst när de blir varma) i nyfikenhet. Man kan ju inte koppla en t-shirt till en ljudupplevelse. Och inte en chans att de nyfiket klickar sig in på farsgubbens Spotify-profil för att analysera spellistor. Däremot vill jag gärna tro att ett potentiellt barn kan fängslas av ett omslag så till den milda grad att skivan lyfts ur sitt konvolut, och får möta nålen.

Jag vill lämna ett musikaliskt arv efter mig. Jag vill göra mina vägval tydliga för de som kommer efter mig och jag vill ge dem chansen att följa mina fotsteg. Dags att skaffa sig en skivsamling igen.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Johan Norström 2013-07-30

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Robert Gustafsson, 2013-07-31 07:45:25 (94.71.71.186)

...såklart är det dags att skaffa en skivsamling igen. För barnen, för egen skull. Själv önskar jag att jag hade plats för (och kunde byta så att allt var) vinyl, men det är jewelcase som gäller. Än. Vad gäller arvet till mina barn, det musikaliska, så är det en knepig historia i sig. Man får vara glad för att de lyssnar på musik alls, även om det skär lite i hjärtat när de blandar "Sjörövarfabbe", "Gangam Style", "Jump" och "Run To The Hills". Typ. Om det ämnet, med en del allvar och en del ironi för den som gillade artikeln som inspirerade (tack för det, förresten!): http://metalyze.blogspot.gr/2011/08/kronika-highway-to-hell-en-musikalisk.html?m=1

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner