Recension - Skiva
Den sminkade gitarronanisten
John 5 bryter faktiskt lite ny mark (för att vara han) på ”God Told Me To” och blir med ens lite mer relevant. I alla fall i små brottstycken.
Merparten av den här skivan, hans sjätte i ordningen, handlar naturligtvis precis som vanligt om tekniska uppvisningar där John 5 hårdrocksonanerar sitt instrument in absurdum. Så har det alltid varit och så kommer det förmodligen alltid att vara för mannen som kanske mest gjort sig känd som stabil kompmusiker till
Rob Zombie och
Marilyn Manson.
Men på ”God Told Me To” vågar han faktiskt med jämna mellanrum stänga av disten och bjuda på mer avskalade, rent akustiska låtar.
The Castle och
The Lie You Live är riktigt ståtliga uppvisningar i just detta och när disten och machoattityden är bortkopplad framstår herrns tekniska nötande som så oerhört mycket mer känslofullt än det uppstyrda mindervärdeskomplex som hörs i de aggressivare bitarna. Jag gillar det nya nakna stuket skarpt och skulle gärna höra en hel platta i den här riktningen. Till och med märkliga spaghetti-western-experimentet
Noche Acosador fungerar.
Men John 5 är som sagt John 5 och därför hårdrocksbrötas det och onaneras det i vanlig ordning onödigt mycket. Det är ofrånkomligt att höra att herrn på senare tid turnerat en hel del med Rob Zombie. Många av låtarna går i skräckmästarens stelopererade skola och det är väl okej, men jag tycker att bakgrundsmusiken är bra mycket mer intressant än femmans sologitarr i de melodierna. Det var nog knappast så John 5 hade tänkt sig att det skulle vara.
För att vara en helt instrumentalplatta lyckas ”God Told Me To” dock hålla uppe intresset föredömligt väl, även om covern på
Michael Jacksons Beat It är fullständigt obegriplig.

Relaterat
John 5 (2008-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer