Recension - Skiva
Polsk, progressiv rock/metal? God morgon på dig med! På förhand låter det som något jag helst vill låta bli att lyssna på och direkt förpassa till glömska. Men så var det ju det där med att gå in med ett öppet sinne, så bort med fördomar och fram med
Acute Mind. Bandet bildades 2006 och det här är deras självbetitlade debutskiva.
Det börjar bra, med marschtrummor, sirener och helikopterljud i inledande
Grief and pain. Även efter detta filmiska intro låter det bra, med ett härligt driv och rätt snäll samt melodisk metal. Takt- och temposkiften naturligtvis och med rätt klassisk uppsättning instrument för ett rockband. Jag tänker lite på
Limp Bizkit, men så är den egna kunskapen gällande genren också kraftigt bristfällig så halshugg mig inte.
Andra spåret
Garden är bitvis stökig och bitvis lugn, en kontrast som jag tycker mest blir ansträngande att lyssna på i längden. Det är när de hittar drivet som jag åter går igång, på samma sätt som när jag går igång på många av
Iron Maidens låtar (ni får verkligen ursäkta referenserna). Sångaren Marek Majewski har en bra och skön röst, samt ett oklanderligt engelskt uttal, som går bra ihop med musiken där framför allt de två gitarristerna är i fokus. Acute Mind pendlar över de åtta spåren mellan ”riktigt bra” och ”riktigt jobbigt” i min bok. Förutom skivans första spår som direkt blir en favorit, är också den drömska, varierade och instrumentala
Faces en låt som är värd att nämnas.
”Acute Mind” är en skiva som enbart i mindre delar tilltalar mig, men det är helt klart bättre än vad jag trott på förhand. Det ska sägas att undertecknad inte alls är rätt målgrupp för det här bandet, men att även jag kan ta till mig några spår får ändå ses som en indikation på viss kvalitet. Samt som ett tips till er som hyser större uppskattning för genren.

Kommentera
Inga kommentarer