Recension - Skiva
Norrköpings
Sarea lever kvar i skarven mellan 90-tal och 00-tal. En tid då Göteborgssoundet fortfarande var en garant för kvalitet, då termen melodeath myntats och nyttjades till höger och vänster och då band från Sverige och Finland fick unga kids att springa benen av sig till skivaffärerna så fort det släppts en ny platta. En tid innan de amerikanska gängen omfamnade hela den nordiska scenen och uppdaterade den med breakdowns och aggression. Med andra ord är ”Alive” en synnerligen nostalgisk platta.
En detalj är dock på sin plats att påpeka. ”Alive” bjuder aldrig på sådant pisk och sådan energi som fanns hos gäng som
In Flames och
Dark Tranquillity på den här tiden och verkligen inte som hos
At The Gates några år tidigare (trots att Tompa Lindberg gästvrålar i snygga
Blind). Stilen är densamma, men Sarea satsar alldeles för mycket på melodier och produktionen är alldeles för varm och bomullsmjuk för att det ska gå att tala om någon ripoff.
Men särskilt eget är det förstås inte heller. Jag får snarare nostalgiska kårar längs ryggraden än sitter och tokdiggar Sarea för dess eget uttryck. Och frågan är om inte lite mer grus i produktionen hade varit att föredra framför de rosafluffiga moln som så väl Christoffer Forsbergs sång som gitarrarbetet flyter omkring på. Bitvis blir ”Alive” lite för snäll och anonym.
Trots mina anmärkningar och de uppenbara flörtarna med en tid som flytt är Sarea ändå klart hörvärda. I
Godeater har de fått till en semihit och modet att satsa fullt ut på det melodiösa är hedervärd. ”Alive” blir ytterligare ett verk att ställa på den välfyllda väskusthyllan trots att den ju faktiskt spelats in och härstammar från östkusten.

Kommentera
Inga kommentarer