Recension - Skiva
Alla som förknippar
Nada Surf med någonting annat än monsterhiten
Popular från 1996 räcker upp en hand!
Nej, det var inte så många det nej. Precis vad jag tänkte. Det här jänkargänget har trots fem tidigare album på meritlistan inte kunnat göra sig fria från den one hit wonder-stämpel som de haft ända sedan premiärsingeln från debuten ”High/Low” exploderade och satte dem på kartan. Därför känns de kanske inte rent spontant som ett band som skulle fixa att gå i land med en coverplatta. Vem bryr sig om covers från ett band som inte ens engagerar med sina egna plattor liksom...
Men att tänka så är att bedra sig. Nada Surf må inte ha bidragit med något mer till musikhistorien än just
Popular, men de har en god hand med andras material. Nå väl, deras försök att sjunga på franska i
Bye Bye Beaute (
Coralie Clement) och
Evolution (
Mercomina) faller ganska platt, men i övrigt är ”If I Had a Hi-Fi” högst trivsam.
När Nada Surf tar tag i favoriter ur de egna skivspelarna gör de det med en powerpopnerv som griper tag. Som ett
Sugarplum Fairy med betydligt mer fokus och mindre vilja att spela allan på styva linan. Amerikanernas tagning av
Bill Fox Electrocution är riktigt stark precis som den driviga versionen av
Moody Blues Question. För att inte tala om
Depeche Mode-klassikern
Enjoy The Silence som är smått magisk. Det är en låt så svår att göra till sin egen att många grupper säkerligen hade backat, men Nada Surf lyckas.
Om gruppen lyckats låta så här vital och fräsch på sina ordinarie album är jag övertygad om att ni hade varit flera som förknippat den med mer än den där sönderspelade hitsingeln från 90-talets mitt.

Kommentera
Inga kommentarer