Joyzine.se






Recension - Skiva

Mandrake
Innocence Weakness, 2010
Skivbolag: Grau
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-05-17
Hemsida: www.mandrake.de

Jag hatar att bli tjatig, men i en värld där skivbolagen tog sitt ansvar skulle den här skivan aldrig ha kommit ut. Men i och för sig, i en värld där det faktiskt krävdes att ett skivbolag fungerade som ett filter för bra och dåligt skulle Grau förstås inte ha existerat.

”Innocence Weakness” är ytterligare ett utsökt exempel i raden på mediokra kulturyttringar. Mandrake försöker sig på att lira goth med små inslag av doom och de har pluggat sin läxa. De vet hur Nightwish låter, de vet hur Lacrimas Profundere bygger upp sina låtar och de tror att de kan ordna samma stämning på egen hand. Det kan de förstås inte.

Nu är det väl i och för sig inget större fel på låtarna, i alla fall inte de flesta av dem, men framförandet är så grått att färgen flagnar på väggarna. Lutz de Putter som en gång på 90-talet drog igång hela det här spektaklet till band är en ytterst medioker growlare. Det låter rent av illa när han luftar strupen. Birgit Lau som sköter om den mesta av sången kan däremot hålla ton, men något annat positivt går inte att säga om hennes insats. Hon sjunger helt enkelt tråkigt, utan vare sig själ eller personlighet.

Om ett band lyckats hålla igång i mer än tio år och ändå inte har kommit längre än så här i sitt framförande kan i alla fall jag tycka att det är på tiden att lägga ner. Mandrake kommer aldrig att kunna mäta sig, de låter helt enkelt för amatörmässiga i jämförelse med de grupper som verkligen gör sig ett namn inom scenen. Mediokert var ordet.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner