Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Ruined Soul
My Dying Day, 2010
Skivbolag: Suicide Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-05-13
Hemsida: myspace.com/ruinedsoulswe

När Johnny Johansson vill visa världen vad han suttit och knåpat med på sin kammare gör han som väldigt många gjort innan honom – låter sig ryckas med av inlevelsen istället för att tänka efter och strukturera. Följaktligen är ”My Dying Day”, herrns första album under namnet Ruined Soul, en tämligen spretig historia där den röda tråden inte alltid är lätt att följa.

Det är en bombastisk Sabaton-refräng ena stunden, tvinnade Iron Maiden-gitarrer den andra och så mynnar det plötsligt ut i isande black metal-tugg. Men framförallt handlar det om melodiös västkustmetal som den lät innan den började bli allt för kommersiell. Hade någon sagt till mig att ”My Dying Day” härstammade från 1998 hade jag inte protesterat en sekund.

Produktionen är föredömligt rå, liksom sånginsatsen som levereras av Patrik Johansson från Arise. Det är ingen slump att just det bandet går igen i mycket av låtmaterialet. Med lite mindre roller i gästlistan hittas dessutom celebriteter som Jonas Kjellgren (Scar Symmetry), Matias Kupiainen (Stratovarius) och Marios Iliopoulos (Nightrage) bland många andra.

Johnny Johansson, som till vardags utför sitt dagsverke i Disdain, har koll på sin metal, det råder det ingen tvekan kring. Men jag hade nog ändå föredragit att han sållat lite bättre bland sina idéer och fullt ut satsat på en ondskefullt thrashig metal-vibb. Titelspåret är exempelvis en riktigt muskulös monsterhit. ”My Dying Day” som helhet är så klart bra och kanske framförallt en behaglig nostalgitripp. Men med lite mindre ambitioner hade den kunnat bli ännu bättre.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner