Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Petter Spjut
Hann jag nånsin ifatt?, 2010
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-05-05
Hemsida: myspace.com/petterspjut

Följebrevet beskriver smått tragikomiskt hur Petter Spjut in i det sista hoppades på en framgångsrik författarkarriär. Hur han gång efter annan tog skitjobb utomlands och putsade på sina manuskript för att i slutändan bara få tillbaka tomt klingande refuseringsbrev från förlagen. Efter att tredje romanen av tre möjliga fått ”tack men nej tack” från förlagsvärlden fick ynglingen nog. En ny karriär stod för dörren, den som singer/songwriter på svenska.

Med all respekt, jag har aldrig så mycket som kommit i närheten av Spjuts romanmanuskript och kan således inte säga ett pip om dem, men jag tror att han kommer bli ungefär lika lyckad som artist som han uppenbarligen varit som författare. Det finns miljontals unga gentlemän med gitarr och en ambition att berätta. Vissa har något speciellt och engagerar, andra gör det inte. Petter Spjut tillhör den sistnämnda kategorin.

Det är egentligen svårt att sätta fingret riktigt på vad som är problemet. Produktionen på ”Hann jag någonsin ifatt?” är förvisso ganska risig, men bra gitarrpojkar brukar övervinna sådana hinder. Petter har en röst som inte alls är olik Roger Karlsson och ni som är regelbundna läsare vet ju precis vad jag tycker om den mannens vassaste stunder. Lyriken har bitvis ett poetiskt uppsåt och är ute i syfte att berätta något, det är inte alls oävet. Ändå tycker jag inte att det fungerar särskilt väl för Spjut.

Kruxet är att det inte engagerar. Trots den goda viljan och ambitionerna känns ”Hann jag nånsin ifatt?” lika avslagen som den bruna färgen på konvolutet. Låtarna och sånginsatsen kryper aldrig hela vägen in till hjärtat. Det resulterar i att det känns lite ospännande. Kanske var det just den känslan agenterna på bokförlagen fick när de tog itu med ordkonstnärens bokmanuskript. Jag säger som dem, ”tack, men nej tack”.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Johan, Joyzine, 2010-05-06 05:48:45 (213.21.74.162)

Stefan: Jag anar ironi. Menar du nu att eftersom Mikael gillar dödsmetall så har han ingen aning om singer/songwriter-musik? För mig känns det som en hyfsat påhittad korrelation som snarare uppstått i ett tidigare led, om den ens existerar. Jag själv sjunger i ett dödsmetallband och har en (för tillfället vilande) singer/songwriter-karriär bakom mig och har aldrig riktigt känt någon schism där emellan. Känns det så främmande att folk kan tycka om olika genres? Och att Mikael inte riktigt tycker att just den här skivan är någon höjdare?

Stefan Petersson, 2010-05-05 21:37:31 (213.114.64.156)

Bra recension. Det verkar som att dödsmetallhockeyfolk är rätt killar att recensera denna typ av musik. Grattis.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner