Recension - Skiva
Ju mer rutin de samlat på sig, ju mer tillbakalutade snubbar har
The Slackers kommit att bli. Tolfte studioalbumet ”The Great Rocksteady Swindle” är ett utmärkt exempel. Herrarna lutar sig redan i inledande
How it feels tillbaka i ett bekvämt sväng och ändrar sedan inte särskilt mycket på det under den femton låtar långa resans gång.
Det är lätt att sätta en ska eller reggae-stämpel på den här orkestern, det är ju trots allt i de regionerna de för det mesta befinner sig, men det är inte riktigt hela sanningen. Faktum är att The Slackers, även om det inte hörs bokstavligt talat, spanat en hel del på
Rancid och dessas punkiga attityd och att de gillar rockanstruken musik från 60- och 70-talen. Det är i mötet mellan gäng som
Eagles eller
The Kinks och reggaemusiken som en spännande kontrast uppstår.
Detta understryks ytterligare av en helskön, instrumental och lite lofi-inspirerad cover av
Bill Withers Ain't No Sunshine. Ett spår som trots att det skiljer sig ganska markant från övrigt material känns som handen i handsken på den här plattan.
Annars handlar det om skönt gung i återhållsamt tempo och melodier sätts i första rummet snarare än den hetsiga danshysteri som tycks vara poppis bland den här typen av band idag. Här handlar det snarare om att stå och hålla varandra om axlarna och gunga lite mer stjärten. Tillbakalutat och avslappnat på ett moget vis.
Jag tycker fortsatt att The Slackers är en ganska trevlig bekantskap, men saknar ändå det där lilla extra som skulle kunna göra dem riktigt explosiva. Men det är klart, om det inte dykt upp ännu vore det väl dumt att förvänta sig det på album nummer tolv.

Relaterat
The Slackers (2006-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer