Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Intervju

Her Bright Skies

Her Bright Skies har växt fram ur och kommit att förknippas med en scen som fått lite av en kids-stämpel. Nu ska det bli ändring på det. Med nya plattan ”Causing a scene” slår gruppen in på en lite mer lättillgänglig väg och gör allt för att locka till sig uppmärksamheten.
– Vi ville göra en riktig rockplatta, konstaterar gitarristen Petter Nilsson.

– Vi vill att folk ska se oss som ett modernt rockband. Inte som ett band i någon invecklad genre som bara en procent av alla människor vet vad det är. Emorock eller post-hardcore, vi pallar inte sådant, det är ingen som fattar vad fan vi menar om vi säger något sådant. Vi ville göra en riktig rockplatta, säger gitarristen Petter Nilsson med eftertryck och slår samtidigt huvudet på spiken för vad som håller på att hända med Jönköpings Her Bright Skies.
Bandet som under de senaste åren kommit fram i en våg av unga gäng med en ung publik tar med nya plattan ”Causing a scene” ett stort steg mot en bredare publik och ett lite mognare sound. Det är mindre emo, screamo, post- eller vad ni än vill kalla det och betydligt mer rockorienterat.
– Titeln syftar helt enkelt på att här kommer vi och vi ställer till med en scen och folk måste höra oss för att det här är någonting nytt och fräscht för att vara i Sverige, konstaterar gitarristen som håller på att skaka av sig sviterna av en tvådagarsfylla på hemmaplan.
Plattan består av ett gäng tämligen lättillgängliga och ofrånkomligt hittiga spår.
– Jag blir imponerad av band som kan skriva en jävla hit och det är ju det man har försökt sträva efter att släppa, tolv stycken hits på en platta. Vissa band går ju åt andra hållet och gör det mer introvert och svårare vilket är respektabelt tycker jag. Jag ser inte något fel med att gå åt något av hållen, men vi har lyssnat på band som vi tycker har gjort justa jävla dängor och det är åt det hållet som vi har gått utan att försöka tappa cred.

En kids-stämpel
Det där med cred är en extra intressant balansgång för ett band som Her Bright Skies. Man tillhör ändå en scen som är väldigt tonårsbaserad. Där det är unga individer som förälskar sig i musiken och går på spelningarna, allt medan folk utanför den lilla communityn ser på fenomenet som stereotypt emotionell musik framförd av trendstylade ynglingar som inte är torra bakom öronen ännu. Ser man inte till enskilda band utan till en hel scen är det lätt att tänka sig att banden är creddiga inom scenen, men fullkomligt ocreddiga utanför densamma.
Petter Nilsson tycks till en början ganska obrydd över att hans band på många sätt kategoriseras in i nämnda grupp av band.
– Jag tycker bara det är skönt på ett sätt för jag vet ju själv hur jag var i den åldern. Man uppskattar musik på ett helt annat sätt när man är säg mellan 15 och 18. Man går in i bandet och uppskattar verkligen grejer som händer runt omkring. Man är mer peppad helt enkelt och hellre det än att stå på en 18+ krog med en massa folk som kanske diggar musiken, men inte visar det.
Du tror inte att det finns en risk att ni blir dömda på förhand för att folk satt en kids-stämpel på er?
– Det är ju en risk, däremot tror jag inte att vi har dragit det så långt att det blir fånigt för en vuxen människa att lyssna på vår musik, men det är ju en balansgång där. Jag tror inte att den stämpeln har kommit än och jag hoppas verkligen inte att den kommer, det känns bara fånigt och onödigt, bra musik är alltid bra musik.
– Jag vet inte vad äldre eller vad vuxna människor tycker om oss eller genren i sig. Jag menar kolla på ett band som Paramore, de har ju fans mellan tolv och trettio. Jag hoppas att den stämpeln som man lätt kan få försvunnit från scenen över huvud taget.
Skulle ni själva vilja påstå att ni tillhör eller tillhört en form av kids-scen?
– Vi vill inte rota in oss allt för mycket i någonsorts fånig pseudorock. Man vill ju vara ett genuint band och ha en genuin cred, inte baserat på någonsorts jävla tonårspepp bara.

Viktigt med utseende
Om någon avfärdar Her Bright Skies som ett rent kids-band är det kanske inte särskilt förvånande. Attributen finns där i så väl musik som attityd. Men tar man sig tiden att lyssna lite noggrannare, inte minst på nya plattan, framträder ett band som faktiskt har mer att ge och som i en rättvis värld hade fått stå helt på egna ben. Kanske är det något som kommer, men stilpoliserna som blir provocerade av gäng som ser bra ut stöter de fortfarande på då och då.
– Det kan jag faktiskt säga att det är ganska påtagligt. Om ett band som till exempel ser ut som vi, nu säger jag inte att vi ser extrema ut, men folk kanske kan avfärda en lite med någon sorts stämpel. Så länge de här människorna bara ger oss en ärlig chans tror jag att de tankarna försvinner ganska snabbt. Man märker att det finns någonting mer än en påhittad image.
Att det är viktigt med ett koncept råder det däremot ingen tvekan om.
– Jag personligen tycker att det är skitviktigt med image och ett tänk bakom allting och för att kunna framhäva musiken krävs det ju grejer runt omkring som lockar till sig folk. Jag vill inte säga att vi är ett varumärke på något sätt, men vi klär oss som vi klär oss därför att vi tycker att det är snyggt och vi rör oss för att vi tycker det är snyggt och nu råkar ju det funka...
– Men det får aldrig bli fånigt, det vill ju inte vi heller så klart. Det är ju hemskt, jag menar band som Tokio Hotel som bara kör stenhårt på någon äcklig image, det är genomskinligt. Smink och du vet, jag vet inte vad jag ska säga det får inte bli påklistrat, det måste vara genuint. Det måste fortfarande vara modemedvetet och man får på något sätt känna av vad som funkar och inte funkar och det som inte funkar kanske man borde hålla sig ifrån.

FÃ¥ folk peppade
Kids-stämpel eller inte, moderiktigt snyggt eller utstuderat, oavsett hur man väljer att se på det kommer man inte ifrån att Her Bright Skies tagit ett nytt steg med stundande fullängdaren. ”Causing a scene” kommer att göra större avtryck än tidigare inspelningar.
– Herregud, jag vill knappt tänka på hur det var när vi väl började, skrockar Petter självironiskt. Vi har i princip samma influenser då som nu, kanske att vi har gått lite mer mot ett kommersiellt tänk, men grunden finns kvar där. Det är rensång och det är skrik och det är hårdare partier och det är mjukare partier. Vi har tagit vårt sound och förfinat det. Gjort det smartare och mer välgenomtänkt.
– Vi jobbar på ett helt annat sätt nu än vad vi gjorde innan. Då var det bara så här att här är en låt, här är sång på den, nu är den klar. Nu går vi in i detalj och provar grejer och jammar i timtal. Vi försöker hitta grejer som passar och det lönar sig faktiskt om man har tålamodet.
– Sen har vi en mycket lättsammare inställning till hela skivgrejen. Låtskrivandet, textmässigt och allting, vi vill ställa till med en fest och vill få folk att dansa och inte utföra någon sorts psykoanalys. Vi vill få folk jävligt peppade.
Sannolikheten är ganska stor att ungtupparna kommer att lyckas.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Av: Mikael Mjörnberg 2010-03-24
Foto: Alexander Fyrdahl
Hemsida: myspace.com/herbrightskies

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner